FIXA_BILD
Jjamppong på en av Baek Jong Wons restauranger.
Var jag än äter i Busan så slås jag av dels hur extremt billigt det är, dels hur otroligt fräscht och vällagat allt är.
Ni som känner mig väl vet hur irriterad jag blir över dålig mat och att jag hellre äter en leverpastejmacka i mitt eget kök än går ut och äter nåt halvbra på restaurang. Livet är definitiv för kort för att inte äta gott! Därför det rena rama paradiset att äta i den här stan.
I Busan är det lätt att få riktigt bra mat för en 50-lapp. I dag lunchade vi på Hongkong Banjum 0410, som ägs av en av Koreas mest uppskattade kockar och matinspiratörer Baek Jong Won. (Uppmärksamma Korea-älskare har säkert sett honom hänga med matentusiasten Jin i BTS i ett antal tv-program, de är nämligen kompisar.) Eller snarare så åt vi på en av hans typ 2 000 restauranger som finns över hela världen – dock inte i Stockholm än. (Hej franchisetagare i Sverige, här får ni ett gratistips på en given succé!)
Deras specialitet när de startade för typ 10 år sen var just deras jjamppong. Nu har de några fler rätter på menyn, bland annat en riktigt bra jjajagmyeon. Otroligt vällagat, fräscha skaldjur – fattas bara annat i en stad där Koreas största fiskmarknad ligger – perfekt kokta nudlar och förkläden till låns till alla för att inte riskera fläckar på kläderna från slurpandes av nudlar. Vilket naturligtvis inte hjälpte ändå för min del – jag tror ingen av er som känner mig förvånas över just den detaljen…
Kvarteren kring skolan, Seomyeon, tillhör de livligare, mer ungdomliga delarna av Busan, vilket naturligtvis passar en 50+-student ypperligt.
Det finns massor av caféer, restauranger, klubbar, affärer och studentlägenheter och det är liv och rörelse hela tiden och framför allt en massa yngre som bor, hänger, shoppar och äter här. Det är på riktigt svårare att hitta ett dåligt matställe här än ett riktigt top notch-ställe, så mycket är klart. And I love it!
Även shoppingen är kul! Du hittar till exempel Artbox, full av papper, pennor, lådor, påsar, kuvert, mobiltillbehör som är så fina, så fina så man bara måste köpa nåt varje gång man går in.
FIXA_BILD
Pryttelhimlen!
På Olive Young handlar man ALLT man behöver för att hålla sig yster i skinnet och få lyster på kinden, till verkligt budgetpris. De har fantastiska ansiktsmasker för 15-20 kronor, en hel avdelning smink från Bobbi Brown och en massa andra märken och jag fick bokstavligt talat brotta mig fram mellan hyllorna med alla 20+ som fyllde affären.
FIXA_BILD
Kyobo är en fantastisk bokaffär som också ligger i Seomyeon, där hittade jag bland annat en pianobok innehållande enbart BTS-låtar.
FIXA_BILD
Om man kanske skulle ta och lära sig spela piano?
Min favorit när det gäller böcker är annars en kedja som heter Aladin och som finns lite överallt i Korea. Den är fylld till bredden av andrahandsböcker, CD- skivor och vinyl, de flesta är inte ens använda. Och de kostar en bråkdel av nypriset.
Här hittade jag till exempel en fantastisk koreansk version av Anna-Clara Tidholms bok Knacka på! som jag läst för mina egna barn. Tänk att denna 40- åriga klassiker har hittat ända till Busan!
FIXA_BILD
Jag köpte dock en annan pekbok, för att hålla mitt ordförråd igång när jag reser hem härifrån. Finns ju inget bättre sätt att nöta glosor på än att repetera.
FIXA_BILD
Men bokaffärer i all ära så är det ändå en helt annan kedja som blivit min stora favorit. Koreas svar på Ullared – Gekås – är ju helt klart Daiso. Där finns verkligen allt som man inte hade en aning om att man helt enkelt inte kan leva utan i resten av sitt liv!
Bästa köpet idag var såklart stolstrumporna. För 10 kr får man 4 små strumpor att sätta under stolsbenen så att man inte gör oväsen eller skadar golvet när man drar ut stolen. Genialiskt!
FIXA_BILD
Stolstrumpor. Fanns även i rött så de såg ut som flugsvampar.
Resten av familjen kommer bli så imponerade när jag släpar hem de där stolstrumporna, det är jag övertygad om.
De hade också, förvånansvärt nog, pepparkakor från Annas i Tyresö på en hylla. Spännande ändå vad som flyter igenom exportgränserna här i världen!
FIXA_BILD
Om shoppingen var lättsam så var dagens svettigaste insats att jag fick göra mitt första test. 12 ord, och jag satte 11 av dem muntligt utan problem. Dock blev det lite knivigare när jag också skulle stava dem…
Min songsaenim fick till slut börja göra glada gubbar också på de ord där jag stavat hälften rätt, för att jag inte helt skulle tappa modet. Men två rätt ändå och några halvrätta stavningar – det får väl vara ok efter bara tre dagar.
Den goda nyheten är dock att alfabetet sitter hyfsat, jag ljudar mig fram som en femåring och läser på flaskor i duschen, skyltar på tunnelbanan och affischer på stan. Jag har ju förstås ingen aning om vad det står, men jag ljudar i alla fall!
Och vi är nu inne på vokaler, verb och meningsbyggnad så vi har ändå kommit en liten bit framåt. Jag lyckades dessutom chocka min andra songsaenim genom att få en hel mening helt korrekt utan att vi ens hade pratat om den. Så små framsteg är också framsteg!
Det absolut roligaste idag var dock att jag lyckades konversera med en äldre dam på tunnelbanan på koreanska. Jag hjälpte henne med hennes väska genom att hålla i den, och då tackade hon – tror jag – och bad om ursäkt – förmodar jag – över att jag behövde hålla den. Så då svängde jag mig med några av de (få!) koreanska uttryck jag kan och då blev hon glad och svarade, log och bockade, och ville genast hålla en plats till mig på sätet.
Det lilla, pyttiga meningsutbytet gjorde mig omåttligt stolt och tårögd, och jag bestämde genast att nästa gång jag kommer till Korea – för det kommer definitivt bli fler gånger – ska jag kunna så mycket koreanska så jag både förstår och kan göra mig själv hjälpligt förstådd. Det får bli mitt mind goal för 2023!