FIXA_BILD
Anna, Herr Kanin och Gwangalli beach i Busan.
Åh vilken dag som i sanning kommer gå till historien! Den minnesgoda läsaren kanske minns att jag var överlycklig tidigare i veckan när jag besökte Magnate, BTS-Jimins pappas café här i Busan. Jag lovade då återkomma med recension av bakverken och här kommer den: de är fantastiskt goda, och dessutom otroligt vackra att se på och väl värda ett besök i sig!
FIXA_BILD
Jungkooks födelsedagstårta på Jimins pappas café. Just saying…
Men jag kom ju inte till Magnate idag med andan i halsen för att inte komma för sent (och efter att dessutom ha bett om lov av min fröken att få sluta en kvart tidigare för att vara säker på att hinna!) för att fika, utan för att Jimin släppte sitt livs första soloskiva kl 13 idag. Och så klart skulle jag vara på plats här då!
FIXA_BILD
Det var förstås inte bara jag som ville det utan vi var ett gäng Jimin-älskare från skolan som satt och lyssnade på skivan, kollade in musikvideon – sittande bredvid Jimins pappa som för ovanlighetens skull var på plats. Och närmare BTS än så lär jag ju aldrig komma!
FIXA_BILD
Jimin och hans pappa.
FIXA_BILD
Notera gänget med medelålders damer!
Det roligaste var att medelåldern på cafet var minst 40+. Det fanns två stora gäng med koreanska ajummas som var lika exalterade som vi över släppet. Känns tryggt att han har en så stabil fan base tycker jag! 😎
Själv har jag inte varit så här uppspelt sen jag träffade bröderna Herrey – och fick en kram av Louis Herrey – på en vägkrog utanför Göteborg när vi skulle till Liseberg på skolresa i åttan. Och det säger inte lite det!
Skivan är för övrigt helt magnifik och i världsklass, jag är djupt imponerad av både djup och bredd och inte minst av Jimins talang som både låtskrivare och sångare. Han är en riktig renässansmänniska i ordets verkliga betydelse.
Men efter denna exalterande eftermiddag behövde vi svalka av oss lite. Så trots att badvädret lyste med sin frånvaro for vi till Gwangalli beach, en av Busans vackraste stränder och en perfekt plats att se solnedgången på. (Det var det dock för mulet för idag.)
Överallt i Busan finns det konstverk, oftast moderna, lekfulla och inbjudande. Så också på stranden förstås. Och även om det blåste rejält var det ljuvligt att få se vågorna slå mot stranden, höra bruset och känna doften av saltvatten. Det var nästan så jag längtade hem till Västkusten och Halmstad, men bara nästan. Nästa gång jag kommer till Busan får jag satsa på sommarvärme så jag också kan bada.
FIXA_BILD
Gwangalli-stranden.
Vi lyckades sedan, av ren flax, hitta ett matställe med bara två rätter på menyn – men oj vilka rätter! Det var lokala Busan-specialiteter: skaldjursgryta med nudlar och skaldjurspannkaka med vårlök, pajeon eller jji-jim som det heter på Busan satoori (den lokala dialekten), en gata upp från stranden. Att det sedan dessutom nog var den bästa måltid jag ätit här hittills gjorde det ännu bättre.
FIXA_BILD
God mat, blommande träd och publik konst – vad mer kan man begära här i livet?
På menyn presenterades nudlarna med tillägget 31 cm vilket ingen av oss, korkat nog, förstod faktiskt var en beskrivning av storleken på grytan. När maten kom in insåg vi att det var tillräckligt med mat för minst en koreansk familj till, men då var det ju redan för sent.
Så vi rullade mätta och trinda ut från restaurangen efter att ha ätit så mycket vi bara kunde – och då tvingades vi ändå lämna nästan hälften.
Och priset då undrar ni, vad kostade detta lyxiga kalas? Jo typ 190 kronor totalt – för fantastiskt vällagad mat med enorma mängder färska skaldjur och perfekt kokta nudlar med egengjord kimchi – dessutom den starkaste och godaste kimchi jag någonsin har ätit – och min favorit-banchan inlagd koreansk rättika. Har jag sagt att jag älskar att äta i den här stan?!?