Att skiljas är ju verkligen att dö en smula

FIXA_BILD

FIXA_BILD

De senaste tre dagarna har jag ägnat åt att visa det äldsta barnet, som nu har anlänt, det bästa Busan har att erbjuda. Målet har förstås varit att få henne lika förälskad som jag är i staden och det verkar som att min plan har lyckats.

Samtidigt som jag har visat henne det finaste kring Busan dessa tre dagar har jag också passat på att säga hej då och farväl till både platser, människor och maträtter (!!!) jag har lärt mig älska. Och det är verkligen svårt att skiljas åt när man har haft det så fantastiskt som jag har haft det här i Busan. Och när hjärtat är så fullt att det svämmar över. Min dröm har verkligen gått i uppfyllelse! Men allting har ju ett slut och nu är denna första etapp oåterkalleligt över, till min stora sorg. Och jag kommer sakna så mycket och så många härifrån!

FIXA_BILD

Vädret har dessutom varit fantastiskt i helgen så jag har till och med lyckats doppa fötterna i Gula havet och borra ned tårna i Songjeongs magiska sandstrand. Temperaturen i vattnet kändes som en svensk sommardag i juni typ.

Vi har också besökt världens kanske största, och definitivt Koreas största fiskmarknad, Jagalchi. Det var kul att se det efter nyöppningen i fredags, när många fiskare flyttat in i lokalen igen. Vi stannade också till vid Gukje marknad, där man bokstavligt talat hittar allt mellan himmel och jord.

FIXA_BILD

Doften uppskattades dock inte helt av barnet så det blev ett snabbt besök på fiskmarknaden.

FIXA_FILM

Så klart har vi även tagit en ssiat hotteok på BIFF-torget och ätit kimbap från mat-ajummas på ”matgatan” vid Gukje marknad. (Även om mat-ajumman denna gång visserligen var man, i 40-årsåldern och uppenbart hjälpte sin mamma sälja mat under helgen.)

FIXA_BILD

Vi missade så klart inte heller utsikten från Lotte department store nere vid Jagalchi-marknaden. Där fanns både fantastisk utsikt och en liten gosse som tagit sig ett ansvar att fålla in alla som skulle upp eller ner med hissen.

Jag ville också att dottern skulle uppleva Gamcheon cultural village och målningen med Jimin och Jungkook. Så det ägnade vi en eftermiddag åt.

FIXA_BILD

Och idag var vi vid Oryukdo skywalk i södra delen av stan. Fantastiskt att se naturens mäktiga skådespel!

FIXA_BILD

Vi har också hunnit med ett besök på Haeundae- respektive Seongjon-stranden – två av de vackraste och kanske mest kända stränderna i Busan, tillsammans med Gangwalli-stranden som vi besökte igår.

FIXA_BILD

Men helgens coolaste, i dubbel bemärkelse, var nog den obemannade glassbutik vi stötte på vid Gangwalli. Man går in, väljer önskad glass (eller hund- och kattgodis. De har en hylla även för det…), betalar i maskinen och sen är man fri att ta med sig glassen ut. Genialiskt om ni frågar mig, men svårt applicera på Sverige. Där skulle inget få vara ifred om det inte fanns butikspersonal. Men att det är fullt normalt med obemannade butiker på riktigt i Korea, världens kanske mest hederliga land, förvånar mig inte.

Jag fick också chansen att återigen testa en av mina (och BTS-Jungkooks) lite mer märkliga favoriter – majsglass. Själva glassrånet omsluter hela glassen, som smakar som en blandning mellan vanilj och lite lätt av popcorn. Glassrånet är format precis som en majskolv och den är även fylld med choklad. Älskar kanske visserligen designen mer än smaken, men gillar att den är både rolig och dessutom hyfsat god!

FIXA_BILD

Nästa gång ska jag kanske testa denna roliga glassvariant, även om jag tror att den innehåller bönpasta, som ju inte är min största favorit. Men man måste ju ibland våga leva lite farligt…

FIXA_BILD

Jag har också sagt hej då en sista gång till Magnate, Jimins pappas café, och även denna gång fanns Jimins pappa på plats ovanligt nog. (De är för övrigt vansinnigt lika varandra!)

Roligt även dottern kunde få se honom under sitt första besök och få sitt eget ”Jag mötte Lassie”-moment. Och så klart smaskade vi på Jungkooks regnbågstårta, fattas bara annat.

FIXA_BILD

Det känns onekligen sorgligt att lämna Busan, en stad jag verkligen kommer lämna en bit av mitt hjärta i. Men jag vet att jag snart kommer tillbaka. Jag vet också att detta bara är början på mitt koreanska livsäventyr.

Och jag har ju dessutom två härliga veckor med roliga upplevelser med äldsta barnet framför mig. Jag får trösta mig med det när det känns tungt att packa väskan igen efter en månad här.

Imorgon väntar Geongju, en trekvarts tågresa norr om Busan, där vi ska tillbringa två dagar med att djupdyka i Koreas historia och kultur. Men mer om det i veckan!