FIXA_BILD
En mil lång havspromenad kantad av blommande körsbärsträd.
En varning för körsbärsblomningsfotopornografi utfärdas härmed. För nu är körsbärsträden snart i full blomning, och det är underbart!
Idag har jag tillbringat dagen solokvist då alla kompisar varit på vift, och jag har haft en riktig toppendag. Lördagar är enda dagen jag inte pluggar, så då gäller det att maximera turistandet och se så mycket som möjligt.
Jag började morgonen med att ta mig så långt söderut jag kunde komma med tunnelbanans linje 1 vilket tog en timme och en kvart från lägenheten som ligger i norra delen av Busan, med utsikt mot bergen Cheolmasan och Geumjeongsan. Målet var Dadaepo-stranden som enligt uppgift är en lite lugnare strand med främst koreanska familjer, till skillnad från de lite röjigare stränderna inne i stan. Och även om det inte var sommarvärme så var det en hel del familjer på stranden, och många som fiskade.
Stranden vid Dadaepo är helt fantastisk. Dessutom går det att fortsätta förbi stranden och vandra runt hela den lilla halvön som börjar vid stranden. Det är stundtals rätt knepig terräng men väl värt besväret för utsikten och naturen är magnifik. Eftersom det blåste rätt bra idag så valde jag att bara gå en liten bit och sedan vända tillbaka men nästa gång ska jag komma dit när det är sommarvärme, och då blir det en hike runt hela halvön inklusive berömda Morundae Cliff.
Och det var en hel del vandrare. För koreaner i gemen tycks älska att vandra! De kommer gärna i grupp eller familjevis, alla iklädda vandringskläder och ibland med vandringsstavar, och njuter av naturen och den medhavda picknickkorgen fullmatad med banchans. Framför allt är det 50-plussare och äldre som är ute och rör på sig och jag ser dem ofta samlas på min station på morgonen, redo för en hike.
Korea har en lagstadgad maxtid för arbetsveckan på 52 timmar – president Yoon Suk-Yeol har för övrigt precis föreslagit att det ska öka till 69 timmar i veckan vilket inte direkt är populärt – och de flesta verkar arbeta hårt och väldigt mycket. Så sannolikt är det väl främst de som har utflugna barn som har tid och ork att ge sig ut och vandra.
FIXA_BILD
Dadaepo, Busans bästa strand om jag får bestämma!
Och de vill dessutom verkligen att man ska vandra i grupp. Jag blev tillfrågad av två olika sällskap om jag ville fortsätta varandra tillsammans – hamkke (!!) – med dem. Jag vet inte om de erbjöd sig för att jag traskade själv och tyckte synd om mig eller om det var för att jag var ensam kvinna, men fint kändes det i alla fall att bli tillfrågad även om jag tackade nej.
FIXA_BILD
Den vackraste lilla viken låg en bit bort från den stora sandstranden, längs en fin boardwalk som byggts upp längs klipporna.
FIXA_BILD
Efter en lång fridfull, magisk stund med havets brus i öronen och en del av livets mysterier lösta så bestämde jag mig för att promenera norrut några kilometer längs havskanten, längs fantastiskt vackra Gangbyeon-daero walkway, för att ta tunnelbanan nån station bort.
När jag kollade avståndet jag gått några timmar senare hade jag traskat 15 kilometer…
Men innan ni imponerat börjar mumla om hur ambitiös jag är ska jag erkänna att det definitivt inte var planerat, och inte ens självvalt. Men jag kunde inte komma över motorvägen till den sida tunnelbanan var på. Så jag fastnade på fel sida helt enkelt och fick fortsätta traska tills det äntligen kom en övergång – för jag kunde ju inte med att vända och gå tillbaka. Hade jag bara kollat lite noggrannare på kartan så hade jag ju sett att det inte gick komma över efter några kilometers promenad, men uppenbarligen har jag ingen som helst nytta av min tid i orienteringsklubben i mellanstadiet.
MEN jag fick faktiskt min belöning – för det var körsbärsträd planterade längs hela promenadvägen och efter typ 6-7 kilometer var det träd på båda sidor – i flera kilometer! Så jag fick förmånen att gå med havet direkt på ena sidan och mitt i ett moln av körsbärsblommor under en stor del av promenaden. Så då gick det lätt att vandra!
FIXA_BILD
FIXA_BILD
Tröttnar aldrig på blomsterprakten!
Efter en snabblunch och lite nödshopping av ”bra att ha”-grejer på Koreas Gekås – Daiso – så drog jag nästan så långt norrut man kan komma på tunnelbanans linje 1, till Beomeosa-templet. Templet har anor från 600-talet, även om det förstörts och byggts upp många gånger sedan dess.
Det krävs både tunnelbana och en bussresa – med livet som insats för busschaufförerna i den här stan kör som om de jobbar på ackord och det tutas och bromsas och gasas hej vilt – men det är värt varenda minut. Vägen upp är smal och slingrig men utsikten när bussen klättrar uppåt är fantastisk.
Templet ligger uppe på Geumjeongsan-berget och det är en magnifik utsikt både uppåt bergstopparna och ner mot Busans centrum. Dessutom är detta tempel, till skillnad från det jag besökte för en vecka sedan, betydligt mer levande och en plats för verkligt andlig fokus. Här var det lätt att andas och glädje i väggarna.
Även kring templet finns en rad magnifika vandringsleder så det var en hel del folk ute längs lederna på berget. Jag höll mig dock till templet denna gång.
FIXA_BILD
Beomeosa-templet med anor från 600-talet.