FIXA_BILD
Äntligen ett område där jag kunde briljera med mina språkkunskaper!
Efter några jobbiga dagar där det har känts som att jag inte har lärt mig ett endaste dugg och inte fattar nåt alls, så var det äntligen en bra dag idag. Mitt andra prov för veckan (!!) gick förvånansvärt bra, och stavningen som varit KA- TA-STRO-FAL börjar äntligen lossna lite – med betoning på lite visserligen men dock!
Dessutom lyckades jag chocka min seonsaengnim med att kunna varenda ord vid dagens konversationsövningar. Ord för familjen stod nämligen på agendan och är det nåt jag har koll på efter mina tusentals timmar med k-drama och familjeintriger så är det vad farmor, dotter, kusin, brylling, äldsta broder och ingifta kusiner på mammas sida heter. Så äntligen var det min tur att få glänsa lite!
Den andra chocken min seonsaengnim fick var när jag skulle berätta om min egen familj, med antal syskon och egna barn. Dagens moderna Korea är inte riktigt redo att föreställa sig Cirkus Wennerstrand respektive Cirkus Karlsson, det är uppenbart…
Så för att fira dagens sköna känsla, och att jag för första gången är utan hemläxa, så bestämde jag mig för att utforska en ny del av Busan och gå dit näsan pekade.
Jag började vid Jakgalchi – fiskmarknaden om ni minns från tidigare inlägg – i området Gwangbok och traskade sedan norrut längs havet upp mot Busans tågstation.
FIXA_BILD
Fantastiskt vackert i hamnen.
Det finns en vacker promenadväg förbi det gigantiska Lotte shoppingcenter som ligger i Gwangbok, med bland annat skulpturer, den fina lekfulla fyren, fina fasader och inte minst magnifik utsikt mot bergen och Namhangdaegyo-bron.
FIXA_BILD
Jag passerade också Busan Tower, som bara är för nöjes skull och inte innehåller nån radioutrustning. Dock behöver jag vänta till en solig dag och inte molnig som idag för att verkligen kunna njuta av utsikten. Så det får bli ett äventyr för en annan dag!
FIXA_BILD
Busan är en av de städer som fightas om att få vara värd för World Expo 2030, tillsammans med Rom, Odessa och Riyadh. Överallt i staden på fasader, bussar, reklamtavlor, vepor och allt annat möjligt görs det reklam för att Busan är redo att ta emot världen. Beslutet fattas i november i år och jag för min del hoppas verkligen de vinner, av flera skäl!
Busan är en fantastisk stad som fler borde få upp ögonen för. Och om de får arrangera World Expo 2030 så kommer jag definitivt försöka se till att vara här och jobba med det, på ett eller annat sätt. Ett bättre mål för att hålla i mina koreanska studier finns väl inte?
FIXA_BILD
Efter den fina strandpromenaden fortsatte jag upp mot Busans tågstation. Det märks att körsbärsblomningen snart kommer explodera för det är rosa, rosa, rosa på träden varthän man går. Ja förresten, allt blommar just nu. Så till helgen blir det till att leta upp de bästa platserna i stan för att promenera i ett körsbärsblomsterhav. Körsbärsblomsterbildpornografi utlovas inom kort sålunda!
FIXA_BILD
Måste också lyfta en briljant sak som finns vid vissa övergångsställen i den här stan. Generellt sett får man alltid vänta alldeles för länge vid övergångsställena innan det blir grön gubbe. Det tog ett tag innan jag slutade stressa upp mig över den onödigt långa pausen vid varje övergång. Men på vissa ställen kan man nu se exakt hur många sekunder det är kvar att vänta innan det blir grönt. Supersmart, man slipper bli stressad och kan dessutom välja om det är ok att vänta 20 sekunder till på grön gubbe eller om man ändå vill riskera livet och gå mot rött. Det borde vi ha hemma så att såna som jag lär oss att livet försvinner inte förbi om man väntar 20 sekunder extra på att det ska bli grön gubbe!
Sista stoppet innan hemfärd till lägenheten i Jangjeon blev den lilla frukt-och grönsaksmarknaden Goryan vid Busans tågstation. Inte stor men otroligt fin. Här vill man handla all sin frukt och grönt!
FIXA_BILD