FIXA_BILD
Efter en busstur över halva landet – med ett snabbstopp i Daegu som verkligen gav mersmak, vilka New York-vibbar jag fick av framför allt den östra delen av stan. Dit vill jag tillbaka! – har vi haft två fina dagar i Jeonju. Jeonju är Joseon- erans vagga och här föddes och levde Lee Taejo Sunggye, som grundade Joseon-dynastin för cirka 1 000 år sedan. Det bor fortfarande ättlingar till honom i staden och staden vårdar hårt sitt historiska arv.
Hjärtat av det historiska arvet är den hanok-stadsdel som dominerar ett stort område i staden, bestående av cirka 700 hus. Här finns fortfarande ett flertal historiska byggnader bevarade och husen är traditionellt byggda i trä, så kallade hanok.
FIXA_BILD
Många av husen här är inte bara privatbostäder utan är också gästhem för turister, en majoritet av dem inhemska. Ungefär 10 miljoner besökare kommer till denna lilla by mitt i staden varje år, och vid högsäsong är det trångt i gränderna. Just nu är det dock perfekt att vara här, då det är precis lagom med folk enligt min mening.
Att kunna driva och bibehålla en traditionell hanok är dyrt, säger de som vet, och därför är många av de boende mer eller mindre tvingade att ta emot gäster. De har inte råd att själva bo kvar annars. Vi bor i ett fint litet hus hos en gammal knotig tant, som själv håller ordning i trädgården, städar och lagar frukost till gästerna i de sex gästrum hon har.
FIXA_BILD
Och i teorin är det fantastiskt att bo så här vackert och enkelt. Golvet är numera uppvärmt med el, tekniken kallas ondol – förr i tiden värmdes det med ved vilket vi inte minst har sett i de gamla hus vi har besökt i Andong och Geongju.
FIXA_BILD
Och man rullar ut en madrass, med täcke och kudde, på golvet när det är dags att sova. Det finns inga bord och stolar utan man tillbringar sin tid sittande på golvet eller utomhus i trädgården på en sten. Väggarna är tunna och det är papp och trä som är byggmaterial. Otroligt charmigt och vackert!
Men för en medelålders kvinna i sina bästa år, dvs 50 plus, som inte är lika flexibel i höfterna som en korean som kan sitta på huk i timmavis, som inte är van att sova direkt på ett trägolv utan madrass och som gärna har nåt mjukare att lägga huvudet på än en rullad stenhård riskudde så är det, milt uttryckt, en viss utmaning att få nån sömn. Och det är i ärlighetens namn en ännu större utmaning att kravla sig upp till stående med skrikande leder när det är dags att starta dagen… men det är fridfullt och det ger ro till själen. Så vi håller oss vid gott mod trots lite ryggkrämpor och andra smärre kroppsliga defekter efter första natten här.
Men som dottern uttryckte det i morse: ”Tack och lov att vi bara har en natt kvar här innan vi får sova i en riktig säng igen!”. Jag har inte hjärta att tala om för henne att vi sannolikt kommer få en favorit i repris när vi ska bo över på ett tempel i Seoul om några dagar…men den dagen den sorgen!
FIXA_BILD
Vart man än går i staden så påminns man om det historiska arvet och stoltheten över att vara ett kulturellt centrum är påtaglig, precis som den varit i både Andong och Gyeongju.
Här finns också (som på många andra platser i landet) ett fint monument och konstverk till minne av de flickor som mot sin vilja fördes till Japan under den japanska invasionen 1910-1945 och utnyttjades som sexslavar. Ingen vet det exakta antalet för skammen att berätta om det har varit stor, men uppemot 200 000 tonårsflickor sägs ha tvingats iväg.
Hur dessa kvinnor behandlades när de återvände till Korea igen är fortfarande ett sår många äldre har svårt att prata om, och misstänksamheten mot allt japanskt är fortfarande stor hos många, även de yngre. Vilket inte är så konstigt med den historia av flertal invasioner och ockupationer som skett av Korea från japanskt håll genom årtusenden.
I Seoul protesterar människor fortfarande utanför Japans ambassad varje onsdag, och har gjort så sedan 1992, i väntan på en officiell ursäkt från Japan för hur de flickor – medelåldern var 13-16 år – som mot sin vilja fördes till Japan och tvingades prostituera sig behandlades. Bara ett femtiotal kvinnor har sedan dess orkat/vågat berätta om det de upplevde och nu finns bara 9 av dessa kvinnor kvar i livet, den tionde dog härom dagen. Det är vet ett sår i det koreanska samhället som jag önskar vi kunde lyfta mer för att få till stånd ett avslut och ett helande.
Jag har tidigare skrivit om de många ställen där turister älskar att klä sig i historiska dräkter och spatsera runt och fotografera sig vid historiska platser och byggnader. Här i Jeonju fullkomligt kryllar det av utklädda turister.
Var och varannan besökare – par, familjer, kompisgäng av alla kön – tar på sig hanbok, ett fåtal väljer istället kläder från sekelskiftet, fixar håret och bokar tid i fotostudios, fotas på stan och går all in. Och påfallande många män väljer att klä sig i kvinnlig variant, vilket känns osedvanligt befriande i ett land som fortfarande är så homofobiskt som Korea tyvärr är.
FIXA_BILD
Man kan tycka vad man vill om det men det ÄR speciellt att se äldre par, nyförälskade unga och små barn i kunglig utstyrsel med lika utklädda föräldrar traska omkring bland alla hanok. Det ger en rätt mysig känsla ändå!
Själv är jag även lite svag för alla gamla farbröder med skägg och professorshatt som säljer saker på marknaden. Så idag blev jag hastigt och lustigt med en solfjäder med ett kinesiskt citat på från Joseon-eran. Farbrorn hade ju så otroligt vacker handstil och så snygg mössa så det var bara att plocka fram plånboken. Solfjädern kommer pryda sin plats därhemma!
Han blev dessutom så förtjust i oss, trots att han aldrig hade hört talas om Sverige och knappt ens visste var Europa låg, att dottern fick välja ett eget citat att ha på tavla i sitt rum. Så nu är vi välförsedda med uppbyggliga uppmaningar!
FIXA_BILD
FIXA_BILD
FIXA_FILM
Men maten då, undrar ni kanske. Varför skriver hon inget om maten? Ingen anledning till oro, självklart har vi ätit gott även dessa dagar. Eftersom Jeonju inte bara är födelseort för Joseon-dynastin utan även för en av mina koreanska favoriter – bibimbap – passade vi förstås på att äta Jeonju-bibimbap igår till middag. Vansinnigt gott var det så klart, och böngroddssoppan till var ljuvlig.
Generellt sett är nog koreaner bäst i världen på att göra soppa, jag har inte ätit en enda soppa här som inte har varit fantastisk. Och då har jag nästan ätit soppa till varje mål; frukost, lunch och middag, under mina veckor här. Det är ett måste, lika viktigt som ris.
FIXA_BILD
Sedan har vi så klart testat den lokala varianten av hotteok – fantastiskt god men den slår så klart ändå inte världens bästa ssiat hotteok i Busan. Vi har också testat alla barns (och vuxnas!) favorit: marshmallowinbakad grillad glass (både jordgubb och choklad för att vara riktigt säkra och chokladen var bäst!).
Och jag, som inte har druckit mjölk frivilligt de senaste 50 åren, har dessutom insett att jag trots extra kalktabletter får i mig för lite kalcium för att jag ska må riktigt bra. Därför så har jag de senaste veckorna toppat med några förpackningar smaksatt mjölk i veckan. Oftast sojamjölk annars är den mesta mjölken laktosfri (asiater och laktos är ibland en inte så bra kombo) – och jag ÄLSKAR den smaksatta mjölken! Favoriten är sojamjölk smaksatt med äpple, men persika, jordgubb eller choklad funkar utmärkt de med. Till och med banan slinker ner trots att det inte är favoritfrukten. Så det blir svårt att klara sig utan den mjölken när jag kommer hem igen.
Till middag ikväll körde vi street food. Jag är ju ingen korvälskare men kände ändå ett behov att testa den deginbakade friterade korven. Den var helt ok men inget jag tänker drömma om inatt direkt. Men dess middagskompis däremot – kimchi och böngroddsrulle inbakat i nötkött omlindat med bacon, med medium spicy sås (tack och lov att jag tog medium kan jag säga) var grym!
Den har jag aldrig sett nån annanstans där vi har varit så jag är glad jag testade. Griljerade hönsfötter, som alla går här och knaprar på, hoppade jag dock över ikväll. Har lite svårt för de där klorna som sticker ut när de tuggar på benen – men det är nog en delikatess värd att testa nån dag – kanske…
Jag har dessutom för första gången testat något jag inte klarade av att få ner. Vår husvärd bjöd på frukost i morse, frukt, våffla och en traditionell svartgrå gröt som bara åkte upp och ner: heukimjajuk. Den görs på svarta sesamfrön, ris och vatten och kräver en hel del tid och omsorg för att bli redo.
Eftersom framför allt de svarta sesamfröna innehåller så mycket näring äter man ofta den här gröten när man ska återhämta sig efter sjukdom eller om man har förstoppning. Koreanerna älskar sina olika grötvarianter och jag har fått andra sorter till frukost förut, men jag kan villigt erkänna att de är inte min grej.
FIXA_BILD
Något som var mer min grej var däremot den vintagebutik vi sprang på i centrum av Jeonju i förmiddags, Daily Seoul. Fylld med roliga märkeskläder och framför allt med en träningsjacka från Nike gjord för att stötta koreanska herrlandslaget i fotboll. Tjejen i butiken var osäker på vilket år den var ifrån men gissade 2010 typ. Oavsett när den kom så får den i alla fall följa med mig hem i bagaget. Så nöjd!
Och nöjda är dottern och jag också över våra historiska besök denna vecka, det har varit en fantastisk djupdykning i Koreas historia som vi aldrig kommer glömma. Imorgon lämnar vi historien och drar till Seoul, det blir spännande på sitt sätt!