FIXA_BILD
Att befinna sig i Gyeongju är som att befinna sig mitt i ett historiskt drama, hela tiden. Staden har typ 300 000 invånare, majoriteten av dem äldre. Men 8-9 miljoner turister (!!) besöker staden varje år – så också nu dottern och jag.
Den största anledningen till alla turister är att Gyeongju var centrum för det unifierade Silla-konungadömet (ca 400-1 000 e Kr, hela Sillas storhetstid varade från ca 50 år f Kr och tusen år framåt) och staden är fylld av kungagravar från 5- 600-talen, arkitektoniska skatter, föremål från utgrävningar och har ett tempel med en gyllene Buddha och ett stjärnobservatorium som är 1 300 år gamla. Bland annat.
FIXA_BILD
Igår traskade vi omkring i den kulturella delen i centrum, utnämnd till världsarv av UNESCO. Det kändes en smula absurt att se alla mäktiga gravar mitt i centrum, och sedan traska förbi turisthål efter turisthål fyllda med krimskrams, pryttlar, kläder och den ”10 won” ostinbakade pannkaka som säljs överallt. Annars är Gyeongju känt för sitt hwangnam, ett sött bröd med röd bönpasta som inte är min favorit.
FIXA_BILD
Det turistiga fick dock viss motvikt idag när vi fick en privat heldagsguidning av allt det bästa Gyeongju har att visa upp.
Vi började vid Bulguksa-templet med sina rötter 1 300 år tillbaka. Det är ett fortfarande levande tempel och det pågick tempelsamling när vi kom. Templet är otroligt fint, även om det mesta är återuppbyggt under 1500-talet och senare eftersom det bränts ned, skövlats eller stulits under de många ockupationer, framför allt av Japan, som skett under Koreas mångtusenåriga historia.
Här fotade vi också fantastiska blommande körsbärsträd. De är dubbelblommande säger man här och blommar två gånger direkt efter varandra. De ska enligt forskare härstamma från ön Jeju, som ligger utanför Busan, och trivs särskilt bra i den vackra parken runt templet. Parken var proppfull av koreanska par och familjer som anordnade ”spontana” fototillfällen bland alla blommande träd. Så det gjorde förstås vi med!
FIXA_BILD
Nästa stopp var Seokguram-grottan, färdigställd 751 e Kr och ännu ett av UNESCOs världsarv. Den inhyser en 3,30 meter hög Buddha på en 1,50 meter hög piedestal, vaktad av bland annat de fyra himmelska kungarna och åtta gudar. De kloka byggherrar som ansvarade för bygget för snart 1 300 år sedan såg till att konstruera det på ett sånt sätt att fukten samlades i botten och luften flödade fritt så att statyn och grottan kunnat bevaras. De har också arbetat med avancerade optiska illusioner för att ge djup åt statyn och grottan. Imponerande nivå på byggkunskaperna vid denna tid tycker jag!
Nästa stopp var (nästan) dagens höjdpunkt: en riktigt grym bibimbap med snäckor och den största uppställningen banchan jag någonsin sett, på en lokal restaurang – tack till vår fantastiska guide och vår chaufför som tog oss med dit. En riktig fullträff!
FIXA_BILD
Mätta och belåtna var det dags för Donggung (Kronprinsens palats) och Wolji damm. Där fanns återuppbyggda hus, en konstgjord arkitektoniskt avancerad damm komplett med optiska illusioner för att ge sken av storhet, och inte minst en miniversion av kronprinsens bostad.
Där höll Sillas kung och hovet alla sina fester och tog emot utländska gäster. I vackra arkitektoniskt avancerade palats, med en konstgjord damm med hjortar och importerade svanar som sällskap. På 700-talet. När inlandsisen typ fortfarande låg tjock hemma hos oss och inte en kotte ens tänkte tanken att ha tjusiga fester med emissarier från andra kontinenter. Typ. (Ok, jag vet att det inte var riktigt så det var i norr då men ni fattar…). Det ger lite svindlande perspektiv!
FIXA_BILD
Nästa stopp var den fina parken kring Noseodong-gravarna, med de två största gravarna ihoplänkade: Seobongchong och Geumgwanchong. De grävdes ut mellan 1921-1946 och bland annat hittades två guldkronor, en i respektive grav, som sänts med en kung och sannolikt en regerande drottning på deras sista färd.
Strax intill ligger Cheonmachong, den enda utgrävda grav som är öppen för besökare. Den är 13 meter hög och 47 meter bred och är en av de minsta gravarna, eller tumuli som de kallas. Det mest spektakulära med denna utgrävning, förutom att man hittade ytterligare en guldkrona, ett bälte och gyllene skor efter en kung tillsammans med porslin och husgeråd, var att man hittade en tavla – den enda tavla man någonsin hittat vid en utgrävning av dessa gravar. Den är gjord på björkens bark och är imponerande välbevarad med tanke på att graven är från slutet av 400-talet. Det finns replikor av allt man hittat utställt i gravrummet och det är fantastiskt att se.
FIXA_BILD
Dagens näst sista stopp – det blev till slut en fullmatad sju timmar lång tur – var det stjärnobservatorium som byggdes 632-646 e Kr. Det är astronomiskt avancerat med 12 grundstenar som motsvarar årets 12 månader och det totala antalet stenar ska motsvara månårets 362 dagar. Det har fått stå helt orört i snart 1 400 år men har nu dessvärre börjat luta så snart måste något göras.
I Busans kulturstadsdel Gamcheon hyrde många (framför allt yngre) hanbok och vandrade omkring i. Lite oklart varför då ju Gamcheon främst var ett flyktingläger från Korea-krigets dagar under 1950-talet. Men även här i Gyeongju bär många turister den traditionella klädseln för att ”komma i stämning” – både koreaner och internationella gäster. Vår duktiga guide rynkade dock på näsan lite när hon såg utländska turister i klädsel från ”fel” århundrade – i detta fall Joseon-eran i stället för Silla som ju är mer korrekt just här – så vi fick oss en historielektion även kring korrekt klädsel på vår tur. Så nu vet jag hur man ska se ut i respektive tidsålder om jag skulle få frågan nån gång!
FIXA_BILD
Dagens sista, och kanske vackraste, stopp var Woljeonggyu-bron som byggdes 760 e Kr. Den vackra originalträbron har förstörts helt under århundraden av krig men byggdes upp efter originalet för några år sedan och är nu Koreas största träbro.
FIXA_BILD
På väg hem började vår duktiga guide tjoa och tjimma om att vi just körde förbi en inspelning av ett k-drama. Och jag vore ju inte Sveriges största konsument av k-drama om jag inte släpade med dottern till inspelningsplatsen. Det var dock omöjligt att få svar på vilket drama och huvudpersonen var så långt bort så jag kände inte igen honom riktigt – man fick dessutom inte heller ta foton ropade nån assistent men det låtsades varken jag eller de närvarande koreanerna om att vi hörde…
FIXA_BILD
Så vem vet, kanske känner jag igen nån scen i nåt kommande drama framöver!
Jag har inte skrivit så mycket om luften och det fina gula dammet under mina veckor i Korea, men den dåliga luftkvaliteten – som alla här hänför till fabrikerna och sanden i Kina och Mongoliet – har blivit värre och värre de senaste veckorna. Det ska vara värst under denna period när värmen kommer och lägger sig som ett lock.
Det blir tyngre att andas, man blir torr i halsen och får huvudvärk. Jag känner av att det blir trängre i lungorna och man får aldrig frisk luft när man djupandas. Det har varit särskilt jobbigt när jag har varit på lite högre höjd uppe i bergen när det har varit dåliga luftdagar.
Alla mina europeiska skolkompisar säger samma sak: att det aldrig känns som att man får frisk luft när man tar ett djupt andetag här i Korea, till skillnad från de flesta områden i Europa.
Det är också därför så många här fortfarande bär mask trots att masktvånget på buss, t-bana och i affärer är borta sedan några veckor – för att bättre skydda sig mot det fina dammet. Idag var det årets hittills värsta luftdag i Korea och myndigheterna gick ut med allmänna varningar och rekommenderade alla barn, äldre och de med andningsbesvär att stanna inomhus. Skolorna ställde även in alla utomhusaktiviteter.
En bra nivå ligger mellan 0-30 mikrogram fint damm (det vill säga partiklar som är mindre än 10 mikrometer i omkrets) per kubikmeter och timme, upp till 80 räknas som normalt. Vi har flera gånger de senaste veckorna legat på över 100 i Busan. Och idag låg det på över 340 här i södra Korea och 270 i Seoul vilket räknas som riktigt illa och en fara.
När vi kom tillbaka till hotellet idag sprängde huvudet, halsen var helt igengrodd och det kändes som att hela kroppen var inlindad i smuts trots att det är så fint damm så det så klart inte kan ses på huden. Och då bär jag ändå mask så fort jag går ut och oftast även inomhus. Så ett problem är de oavsett, dessa föroreningar, och det påverkar påtagligt många människors livskvalitet.
Imorgon är det dags att ta sig an nästa pusselbit i Koreas mångtusenåriga historia: Andong. Rapport återkommer därifrån!