FIXA_BILD
Solnedgång över Haeundae beach, Busan
Dag 2 i skolbänken är nu avslutad och det känns som att det var länge sen jag använde min hjärna så intensivt under så lång tid. Himmel vad det är svettigt att plugga in ett helt nytt alfabet, hangul, helt ny grammatik som inte liknar nån annan grammatik jag lärt mig, undantagsregler som saknar logik och bara måste pluggas in, uttal och ljud som inte liknar nåt västerländskt och sen dessutom på det en massa ord för saker och ting.
Idag har min fantastiska lärare på mitt eftermiddagspass ritat horn på och vi har båda svurit över en särskilt svår bokstav som är helt omöjlig för en hallänning att lära sig uttala korrekt – jag sliter mitt hår men det SKA banne mig gå!
FIXA_BILD
Mitt lilla klassrum där jag huserar helt själv med mina två fantastiska lärare.
Jag har fortfarande lyxen att få vara helt själv, det är fantastiskt att få ha två så duktiga privatlärare. På förmiddagen är det främst fokus på grammatik och nöta bokstäver, på eftermiddagen uttal och repetition.
Koreanska är otroligt svårt för en västerlänning med vår språktradition, och som en av mina lärare uttryckte det: ”Koreanska är svårt i början men sen kommer man till en gräns och då blir det bara lättare”. Jag hoppas verkligen att han har rätt. Men de flesta på skolan har läst koreanska i många månader, ibland år, och kan fortfarande inte konversera ordentligt så vi får väl se hur snabbt jag klarar av att brotta ned ett helt nytt språk.
Klart är i alla fall att det här är det roligaste jag har gjort på länge! Det är otroligt tillfredsställande när bokstäverna sitter, när jag kan ljuda mig fram till hur de ska låta och dessutom kan förstå vad de betyder. Det är sån lycka när det funkar.
Och jag kan verkligen tacka mina tusentals timmar framför all k-drama för att jag faktiskt redan har en hel del ordförståelse med i bagaget. Jag visste väl att de där timmarna skulle komma till nytta nån dag!
Övrig tid spenderar jag med fina nya vänner jag har lyckats träffa på via skolan. De flesta på skolan är mellan 20-30 år, så jag är näst äldst. Och ibland märks det lite tydligare än annars… På lunchen idag berättade nämligen 20-åringen från Brasilien att han älskade Sex in the City på HBO och var helt förundrade över att vi inte hade HBO – hur kunde vi missa en sån fantastisk serie?
När jag lite försiktigt förklarade att jag är tillräckligt gammal för att ha sett det i realtid när det sändes för si sådär 30 år sen eller nåt blev han djupt imponerad. Tänk att han kände nån som sett det på riktig tv…
Men när han började prata om att han älskade Grease fick jag dock stoppa honom och säga att riktigt SÅ GAMMAL är jag inte så att jag såg DEN på bio. Nå, vi har alla vår olika saker att imponeras av här i livet, jag är glad jag kan glädja nån!
FIXA_BILD
Sittplats på tunnelbanan reserverad för gravida.
Så vad har jag då lärt mig idag, med mina svenska glasögon på och inneboende fördomar?
Jo, sitter du på den här platsen och inte snabbt flyttar på dig när det kommer en gravid kvinna eller förälder med små barn så får du en avhyvling direkt. (Obs har naturligtvis inte själv fått det eftersom jag har hyfs).
ALLA på tunnelbanan, och då menar jag ALLA på tunnelbanan, har näsan över telefonen och hur mycket folk det än är i vagnen är det nästan alltid helt knäpptyst. Och hur trångt det än är så låtsas man inte om att man ser nån annan stå klämd emot sig.
Koreaner är till och med bättre på att stå i kö än svenskar. Vid ingångarna till t- banevagnen står alla lydigt på kö och väntar, med lagom avstånd.
FIXA_BILD
Av samma mobiltelefonstirrande anledning har man längs de flesta större gator infört rött och grönt ljus i gatan, som dessutom börjar blinka när det är dags att skifta ljus, för att inte alla som glor ner i mobilen ska bli överkörda. Praktiskt tycker en annan som har det lite si och så med att följa regeln med grön gubbe. Nu finns det inte nåt annat val än att vänta för det syns ju mil omkring om man inte följer trafikreglerna.
FIXA_BILD
Nåt annat jag har lärt mig är att solnedgångarna i Busan är nåt alldeles extra. I eftermiddags och kväll promenerade vi först till Cheongsapo Daritdol Observation Tower – där man fick ta på sig stora fottossor innan man gick ut på observationsdäcket för att inte smutsa ner det, koreaner tar verkligen renlighet på allra största allvar – och sedan åkte vid det lilla turisttåget Blue Line längs med Haeundae beach, bara för att det är så fantastiskt vackert när det skymmer och solen är på väg ner.
För en hallänning som mig var det dessutom ett extra plus att få känna doften av ett riktigt hav, och dessutom se den brytpunkt där Koreas två hav möter varandra. Det var så vackert så hjärtat fick vingar!
FIXA_BILD
Cheongsapo Daritdol Observation Tower, Busan.
FIXA_BILD
Vy från Blue Line Train, Haeunde Beach.
FIXA_BILD
Jag har också lärt mig att var man än går i den här stan så serveras det fantastisk mat. Till kvällens middag hemma hos imo och samcheon blev det tteokbokki, lokalt fångade musslor, kimchi och ris. Och allting är så gott, gott, gott och gör dessutom så gott, gott, gott för både kropp och själ.
Så stämningen så här i början av min koreanska odyssé är sannerligen på topp, topp, topp och jag är – efter tre dagar – helt förälskad i denna välkomnande stad!