FIXA_BILD
Med bara några futtiga ynkliga dagar kvar i Korea börjar min separationsångest och upplevelsepress att sätta in på allvar. Vi försöker klämma in så många aktiviteter vi bara orkar innan vi ska lämna Korea, vilket gör att jag knappt hinner med att komma ihåg och njuta av det vi gör! Så det får bli skärpning på den fronten.
De senaste två dagarna har vi ägnat åt oss historia, kultur och andliga upplevelser. Vi har besökt både Gyeongbokgung (som byggdes som kungens huvudpalats redan vid inledningen av Joseon 1395 och har använts som det ända fram till 1910 då Joseon-tiden fick ett slut i och med den japanska ockupationen, förutom när det låg i ruiner under några hundra år från 1592 efter ännu en japansk attack), Gyeonghuigung (från 1617) och Deoksugung-palatsen (som använts som kungapalats till och från sedan 1592). Alla har alltså en kunglig historia som sträcker sig från 1400-talet och framåt. Mycket få delar är original, då de antingen förstörts av bränder eller plundrats eller skövlats under de japanska ockupationerna som skakat Korea under århundradenas gång. Men det är vackert restaurerat och ger en bra bild av historien.
Vi har varit bortskämda under hela vår utflykt att vara nästan ensamma turister var vi än har kommit i resten av landet och därför kunnat se och uppleva allt i lugn och ro. Men så är det bara på några få ställen här i Seoul. Det kryllade av turister framför allt kring Gyeongbokgung och nästan alla bar så klart hanbok. Utöver det var det säkert 500 koreanska skolbarn på plats med sina olika klasser vid varje palats för att lära sig mer om sin historia. Så det var trångt, turistigt och livligt men det var ok.
FIXA_BILD
Jag har skrivit förut om koranernas omåttliga stolthet över sin kultur och sin historia. Och det visar sig inte minst i hur väl de tar hand om sina kungliga palats och nationella skatter. De flesta palatsen har en imponerande historia som går tillbaka till 13- och 1400-talen och de har verkligen varit en viktig del i en levande samhällsutveckling de senaste 700 åren – eller som i Gyeongju och Silla- periodens fall, de senaste 1 300 åren. Palatsen har restaurerats efter originalritningar och det sker föreställningar med vaktombyte flera gånger varje dag i både Deoksugung och Gyeongbokgung.
De är också ett bevis på den många gånger tragiska historia som Korea har bakom sig, med ockupation, förföljelse, förstörelse, strider, krig, splittrade familjer, svält och död. Trots dessa tragiska händelser har detta folk ständigt rest sig upp, slagit tillbaka mot sina angripare och skapat sig en dräglig tillvaro gång på gång, med ödmjukhet och respektfullhet i behåll. Det är imponerande.
FIXA_BILD
FIXA_BILD
Men det är inte bara det historiska arvet som tas väl om hand. Alla publika parker, minnesmonument och statyer får samma omsorg. Det finns gröna oaser, konst och kulturuttryck överallt. Skönheten och upplevelser för både själ och sinne får alltid ta stor plats. Och det är underbart.
Dessutom kostar det bara några kronor för oss vuxna att komma in, oftast är det helt gratis särskilt för barn och unga, och det känns fantastiskt att alla som vill verkligen kan ta del av dessa historiska skatter.
Igår passade vi också på att slinka in på en fin liten pärla till restaurang för lunch, i närheten av Gyeongbokgung. Det var ett kooperativ som drevs av 14 pensionerade damer, för att dryga ut inkomsten och ge en andra chans till sysselsättning för dem. Här pratar vi kooperation på riktigt!
Maten var vällagad koreansk (skolmats)husmanskost och dottern och jag fick ett skrovmål för cirka 65 kronor. För två personer…
FIXA_BILD
FIXA_FILM
Vi checkade också in på Jogyesa-templet igår eftermiddag för ett dygn i templet. Det var en annorlunda upplevelse, och inte minst var kroppen slut efter 108 prostrationer (tacksamhetsböner, knäböj och bugningar ända till marknivå). Min kropp är lite ovan inför den typen av kroppsövningar, om man säger så. Att väckning och gryningssång inleddes kl 04.20 och att natten tillbringades, som förutspått, på ett hårt golv underlättade inte direkt heller.
Buddhistiska tempel i Korea är för mig dubbelbottnade. Å ena sidan en del av miljoner människors vardag, trygghet och tro och en grundvärdering som bottnar djupt i mig – å andra sidan djupt kommersiella, skattebefriade, med mångmiljoninkomster från följare och turister (som vi) och just nu delvis skandalomsusade med försnillade pengar och annat bakom kulisserna. Det är ju dessvärre sant som det är sagt att makt korrumperar – till och med i en värld där det inte borde vara möjligt.
Men samtidigt är det nyttigt att påminna sig om vad som är viktigt, allt vi har att vara tacksamma över och vikten av medmänsklighet – inte minst i det hårda samhällsklimat som råder. Igår hittades en ung känd koreansk k-popstjärna avliden i sitt hem, blott 25 år gammal, i vad som förmodas vara självmord. Tyvärr är andelen självmord bland unga fortfarande förfärande hög i Korea och jag önskar verkligen att myndigheter och samhälle tog dessa rop på hjälp på större allvar.
Oavsett vad som ligger bakom just denna sorgliga tragedi så har det tragiska dödsfallet skapat svallvågor, inte minst bland de yngre. Pressen på framför allt Koreas unga att studera hårt, arbeta hårt, lyckas och bli framgångsrika och göra sina familjer/föräldrar stolta och stärka deras status är ett historiskt arv som går tusentals år tillbaka i historien, inte minst till Joseon-tiden då familjens status graderades utefter sönernas skicklighet och rang. Men det sätter en press på framför allt unga som ur mitt perspektiv inte är hälsosam.
I takt med att allt färre barn föds idag i Korea (födelsetalet var 0,78 2022 och lär vara lägst i världen – utbyggd barnomsorg och trygga skolmiljöer skulle lösa en hel del är min simpla bedömning) ökar pressen ännu mer på de som växer upp och allra tuffast verkar de unga som strävar efter att bli, eller fortsätta vara, idoler och stjärnor av olika slag ha det. Och det är många som drömmer om den typen av framgång här i Korea, av skiftande slag.
Och det blir ännu tuffare eftersom fokus på ”rätt” sorts skönhet, ett perfekt yttre, en perfekt kropp, en perfekt image och rätt statussymboler fortfarande är så viktigt i detta land och vikten av mental hälsa sällan tas på allvar. Det finns en anledning till varför Korea är det land i världen där människor köper flest märkesvaror och lyxkonsumerar och homogenitet är en dygd.
Jag föreställer mig att det är ganska tufft att vara eller känna sig annorlunda och att känna att man inte passar in i de ganska begränsade ramar som finns på många håll i det här landet, inte minst i mindre samhällen ute i landet. Exempelvis är homofobin fortfarande påtaglig vilket känns oerhört sorgligt i ett annars så varmt och kärleksfullt land.
Men det finns också en rörelse som kräver större frihet och självständighet och mindre krav och homogenitet för framför allt de unga, och jag hoppas att den får växa. Här har inte minst en del k-popartister, framför allt medlemmarna i BTS och deras fokus på mental hälsa, vikten av att älska sig själv och kraven på respekt för sina egna livsönskningar, faktiskt spelat en stor roll för att förändra synen och det ska de ha all heder för.
FIXA_BILD
I eftermiddag har vi ägnat oss åt helt andra kroppsliga nöjen. Vi började på Baskin Robbins i Gangnam som skryter med att ha över 100 olika glassorter.
Det är också känt för att ha haft många k-popartister som gäster.
FIXA_BILD
Chokladfondue beställdes med 12 olika smakprov på glass. Kul idé och gott men inte är de världsmästare på glass här inte.
FIXA_BILD
Gangnam är ett spännande område, det är så tydligt ett område där de rika och berömda samlas. Jag har aldrig sett så många dyra bilar och dyra lyxbutiker på ett och samma ställe – den ena bilen värre än den andra. Mercedes superdyra svarta lyxjeep verkade vara favoriten om man som boende här ska smälta in bland de mer mainstream bilarna på gatan. Men en Bentley, en färgglad Lamborghini eller en lyxutrustad Porsche verkar också funka bra. Bra att veta om jag nånsin skulle flytta till Gangnam!
FIXA_BILD
Eftersom det var varmt, fredag och riktig sommarkänsla så gjorde vi sedan samma sak som halva Seoul ikväll: promenerade och hade picknick längs med Han river och njöt av den vackra solnedgången. Solnedgångarna i det här landet är något alldeles extra och särskilt här i Seoul. Det är som att hela staden glöder när solen går ner, det är magiskt vackert!
FIXA_FILM
FIXA_BILD
Vi passade också på och tittade på den berömda vatten- och ljusshowen vid parken vid Banpo ikväll, ut över Hangan (floden Han), tillsammans med min fina kompis Celine som jag bodde en del av tiden med i Busan. Bron, parken och vattenshowen – Banpo bridge moonlight rainbow fountain – är känd från massor av k-dramaserier och ackompanjerades ikväll av soundtracket till flera kända k- dramer.
Ett härligt skådespel, med över 10 000 LED-lampor som ger ljus från bron, som avslutade en underbart varm och solig sommardag i 23 grader och sol. Imorgon fortsätter vi krama ur det sista ur min koreanska odyssé – jag oroar mig redan för hur jag ska hinna äta alla goda rätter jag inte har hunnit testa än. Så många goda måltider att äta och så lite tid! Så här gäller det att prioritera matintagen de sista dagarna…
FIXA_BILD
FIXA_FILM