FIXA_BILD
Så är jag inne på upploppet på min koreanska odyssé och sista veckan i Korea ägnar vi helt åt Seoul. Det är 25 år sedan jag var här för första (och fram till nu enda) gången och det är ett helt annat Seoul jag möts av denna gång; både politiskt, samhälleligt och kulturellt. Då var jag dessutom här å yrkets vägnar som chefredaktör för Tvärdrag och träffade ett antal fackligt och politiskt engagerade herrar – för det var verkligen bara män vi mötte den gången. (Vi blev också övervakade av koreanska säkerhetspolisen då vår värd tog oss med till ett tempel som tydligen inhyste ett flertal nordkoreanska dissidenter – men det får bli temat för en annan berättelse).
Jag kommer dessutom fortfarande ihåg den makalösa middag vi blev bjudna på här (vilken överraskning, tänker ni, att det är maten som etsat sig fast i hennes minne i 25 års tid, eller hur?).
Maten är ju fortfarande prio ett men vårt första dygn i Seoul har vi även ägnat åt skamlöst turistande på hög nivå. Vi började igår med en härlig promenad genom alla turisters favoritshoppingställe: Myeongdong och den marknad som finns kring dessa kvarter. Där kryllar det av otroligt prisvärda skönhetsaffärer – vi har nu bunkrat upp med ansiktsmasker, krämer med snigelslem och anti-rynkkrämer (jag och inte dottern förstås) så att det räcker till nästa tripp till Korea. I Myeongdong finns även ett stort antal kul klädesbutiker, de flesta framför allt riktade till en något yngre målgrupp än mig men även den ömma modern lyckades hitta en hel del snyggt som fick följa med hem. Eftersom jag har lyckats hålla shopoholicen i mig stången ända till nu eftersom vi ju släpat runt våra väskor över halva Korea så var det ändå lite extra kul att shoppa koreanska märken.
Myeongdon är också fullproppat med koreansk street food. Vi har nu ätit middag där både igår och idag (det ligger nära vårt hotell) och det är sån lyx. Har hittat både dumpling (fläskkött och kimchi – lysande kombo), hotteok (inte lika bra som i Busan dock men helt ok), tteokbokki (med perfekt tuggmotstånd), friterad kyckling, bungeoppang (fyra rejäla fiskar fyllda med choklad för blott 40 kronor) och gyeranppang – smakar ungefär som söt brioche med ett ägg i mitten, älskar dem – som är väl värda en omväg.
Vi hittade också en butik som jag tror bara kan vara framgångsrik i Korea – affärsidén är nämligen att sälja (dyr) choklad – och puzzel – av olika slag med bilder av eller namn på olika medlemmar i k-popgrupper (!!). Jag är dock osäker på både kvalitet, smak och dess framgång då vi dels var helt ensamma i affären, dels valde bort inköp. Men det lär ju finnas en köpare till allt så varför inte…
FIXA_BILD
Jag förstår däremot inte hur jag ska kunna åka hem till Sverige igen utan all fantastisk, vällagad, prisvärd och vackert upplagd mat jag äter varje dag här?
FIXA_BILD
Myeongdong – precis som resten av Seoul – är också vackert på kvällen med alla ljus. Det märks att vi är i en 10-miljonerstad för precis som New York är det aldrig stilla här. Människor arbetar eller umgås hela tiden, överallt.
FIXA_BILD
Men vi har så klart inte bara shoppat och ätit, vi har också gjort det alla andra turister gör i Seoul: besökt COEX mall, traskat i Seouls nybyggda 12 våningar höga Daiso, fotat oss själva i Starfield-biblioteket och vandrat runt i Bongeunsa- templet.
FIXA_BILD
Bongeunsa-templet är ett ställe där det är lätt att få kulturell och arkitektonisk whiplash. Det ligger i det välbärgade Gangnam, med skyskrapor och arkitektritade byggnader bredvid, granne med COEX och direkt vid en vältrafikerad väg där lyxbilarna rusar förbi. Ändå är det nog det mest levande och vardagsvälbesökta tempel jag besökt här i Korea. Det kom koreaner hela tiden som bad, tände ljus, gav risgåvor och så vidare.
Klockan i templet är från 1392 och statyerna av trä som flankerar Buddhan är från mitten av 1600-talet. Templet har en månghundraårig historia som gör det till en självklarhet i samhället. Det känns fantastiskt att det fortfarande fyller en viktig funktion i vardagen och tillvaron för människor som bor runtikring.
FIXA_BILD
Värd en omväg var även lunchen i COEX mall. För så klart var vi tvungna att gå en sväng i detta enorma köpcentrum, fyllt med både stora och små märken och butiker. Dottern tog kockens val av nudlar – nötkött och perfekt kokade risnudlar – medan jag åt ris med snökrabba (inklusive krabbans inälvor och rom) och det var så himla gott. Perfekt sälta, med krabbspad i soppa till.
Efter den själsliga och kommersiella påfyllningen under förmiddagen styrde vi kosan till Gwangbok-marknaden och övriga marknader som ligger runt omkring. Vid Matmarknaden var det så klart mest folk. Och vi fotade förstås, precis som alla andra, nudel-tanten känd från Netflix. Vi orkade dock inte vänta i kö på att det skulle bli ledigt hos henne så vi hoppade över att äta denna gång.
FIXA_BILD
Det finns flera marknader runt omkring Gwangbok, tyg och skrädderi, hemtextil, husgeråd, elpryttlar och symaskiner och min favorit: butiker som mest säljer snören, gummisnoddar i alla möjliga format och längder och annat ”bra att ha”. Massor av små butiker, vägg i vägg. Älskar att både marknadsstånd och butiker med likartade innehåll klustrar sig så att det är lätt att få tag på det man vill ha.
FIXA_BILD
Det regnade och var disigt under förmiddagen men på eftermiddagen kom plötsligt solen. Så då tog vi chansen att åka upp i Seoul Namsan Tower, då det var förvånansvärt lite turister där. Det är annars ett ställe där det är stor risk för lång väntan.
Och det var nästan perfekt utsikt, bara lite disigt, över hela Seoul från tornet och Namsan-berget. Det är bra för perspektivet att komma upp lite och se staden från ovan, det är först då man inser vilken miljonstad Seoul verkligen är.
FIXA_BILD
Det är många saker som förvånar när man ser en stad från ovan. Till exempel att delar av den mur som byggdes kring Seoul för 600 år sedan fortfarande delvis står. Och att de lås som förälskade par låser fast vid utsiktsplatsen vid tornet fortfarande får sitta kvar. Och att det var så brant uppförsbacke sista biten till tornet att alla besökare (inklusive vi) flåsade hysteriskt när vi kom fram. Men det var det värt!
FIXA_BILD
Imorgon ska vi ta oss till Nordkorea och den demilitariserade zonen, DMZ. Sist jag var här för 25 år sen var läget så spänt att vi inte fick åka till gränsen. Det är ganska spänt nu med, med Nordkorea som testat missiler och skickat upp drönare lite då och då senaste månaderna men vi håller tummarna att vi får åka dit.