Idag har vi haft en riktig turistdag, och det var precis vad vi behövde.
Med 34 grader i ryggen valde vi att sätta oss på en hop on hop off-bus som vi har skumpat fram i under större delen av dagen. Det visade sig vara ett lysande val med en sval buss, särskilt när himlen öppnade sig efter lunch och regnet vräkte ned. (När det regnar visar sig Korea ännu en gång från sin bästa och mest ordentliga sida, med vattenavtorkare vid tunnelbaneingången så att det inte ska droppa från alla människors paraplyer. Genialiskt!)
Stoppen var många men vi valde att se de flesta från bussfönstret.
Turen började på Kim Kwang Seok road, en gata tillägnad den koreanska folksångaren Kim Kwang Seok. Gatan är fylld av väggmålningar av honom och hans kända sånger, och är nog mest intressant för en koreansk publik.
Turen passerade även Dongseongno, de kvarter i downtown Daegu som är mest livliga och full av affärer, klubbar, restauranger och annat. Vi sparade dock besöket där till morgondagen och valde istället att hoppa av vid marknaden i Seomun. Där ligger också den roligaste gatan i hela Daegu tycker jag: Sockgatan.
Namnet kommer av att för sisådär en 40 år sedan så öppnade en herre en sockbutik just där och snabbt flyttade fler sockförsäljare dit. Just nu finns där ett trettiotal små hål i väggen-butiker fyllda med bara sockor. Och det sägs att butikerna ärvs inom familjerna, generation efter generation.
De flesta andra sockor som säljs i butiker och marknader i landet lär komma just från försäljarna på Sockgatan i Daegu, och en gång i tiden passerade samtliga sockor som såldes i landet genom denna gata i Daegu. Då fanns där hundratals sockbutiker, jämfört med dagens ganska blygsamma antal.
Och populärast av allt är denna – i mitt tycke – ytterst märkliga uppfinning som kallas tåstrumpor. Det vill säga strumpor där varje tå är separerad. De som använder dessa tåstrumpor hävdar med bestämdhet att det ger mindre svettiga men ändå varmare fötter, jag är dock lite skeptisk och tycker mest de är obekväma…
Seomun marknad, som ligger precis vid Sockgatan, var en överväldigande upplevelse på många sätt. Jag har aldrig sett en så stor marknad i hela mitt liv. Det är den största traditionella marknaden i hela Korea och har tydligen fler än 4 000 butiker/marknadsstånd. Så det fanns inte en chans att se allt.
Marknaden öppnade på sin nuvarande plats redan under 1920-talet men dess historia är betydligt äldre än så. Redan under Joseon dynastin var marknaden en av tre officiella marknader i landet, och låg då längs västra sidan av Daegu befästning.
Den främsta varan på dagens marknad är textilrelaterade produkter, men de har också, som alla andra marknader i landet, frukt, nötter, kött, färdiga rätter, banchan och typ allt annat man kan önska sig.
Det finns också alltid lagad mat, och ibland små tält eller bås att äta i. Och på fredag och lördagskvällar är nattmarknaden i full gång och det är fullpackat med folk.
Vi hade turen att komma dit precis vid lunchtid – efter att ha hukat oss under en markis en halvtimme under det störtregn som plötsligt bröt ut – och satte oss i ett av de många restaurangbåsen.
En av mina absoluta favoriter är japchae, sötpotatisnudlar med grönsaker, så jag blev väldigt glad när jag såg att det fanns på menyn. Och jag blev ännu gladare av att jag faktiskt kunde både läsa och förstå och beställa från menyn på väggen. Så sakta men säkert går i alla fall ett eller två koreanska ord in i huvudet.
De hade även en stor balja med stark tteokbokki. Mums!
Tyvärr upptäckte jag när jag redan hade beställt att en av mina andra favoriter, kalguksu, det vill säga en buljong med knivskurna nudlar och grönsaker och ibland kött fanns på menyn. Den serveras mest på sommaren så jag borde ha passat på, men det kommer nog fler möjligheter.
Japchaen var så klart ljuvligt god, lagom i storlek och med min favorit-banchan – inlagd rättika – till. Och för det facila priset av 30 kronor gick vi mätta och belåtna vidare.
För att upptäcka att det stod två tanter precis intill och gjorde hemgjorda hotteok – en sorts söt pannkaksdeg som fylls med brunt socker och kanel och sedan friteras, och som är min absoluta ABSOLUTA favoritsötsak i Korea. Lyckan var ju fullständig! 
Det var dessutom den variant de serverar i Busan, ssiat hotteok, där man även lägger till frön vilket gör den ännu godare. Och mig ännu lyckligare!
Jag har längtat efter en ssiat hotteok sedan jag kom till Korea men har inte hittat nån, så gissa om det var en nöjd och trind resenär som ramlade ut från marknaden för vidare bussfärd.
Bussen passerade sedan ett gäng andra sevärdheter i Daegu, som Apsan Observatoriet, Dongchon nöjespark, Daegu konstmuseum och Gosangol dinosauriepark.
Dinosaurieparken är byggd runt fossila fynd av fotsteg gjorda av dinosaurier för minst hundra miljoner år sedan. Fyra fotsteg har hittats längs en flodåra, och de är 20-30 centimeter långa och tros vara gjorda av en gräsätande dinosaurie. Det är lite coolt ändå!
Parken verkar dock mest vara fokuserad på barnfamiljer så vi valde bort den idag.
Vi passerade också fina Suseong damm. Det är en konstgjord damm mitt i staden, lite lik sjön i Central Park fast mycket mindre, och den har funnits sedan 1940-talet. Man har en fantastisk vy av sjön omringad av träd med bergen runt omkring, och det finns ett otal små båtar formade som svanar för att förälskade par ska kunna fara omkring på sjön och vara romantiska. Mitt i finns dessutom ett vattenspel för att göra idyllen komplett.
Och är det nåt koreaner gillar så är det idyller, att promenera omkring i vackra omgivningar och att vara romantiska (åtminstone de yngre koreanerna).
Jag ser hur många unga par som helst med exakt likadana kläder eller snarlika kläder i exakt samma färgställning, så kallade couple outfits, som bärs för att visa att man hör ihop.
Det kan som svensk tyckas rätt fånigt men jag tycker det är lite rart ändå, att man vill visa att det är just vi två. Och här är det viktigt, av flera olika skäl.
På min resa hit förra året sprang jag i Seoul på en butik som hade specialiserat sig på just couple outfits och bara sålde identiska outfits till förälskade par. Jag tror dock att det är en försäljningsidé som kanske inte riktigt skulle lyfta i Sverige.
På hela taget har denna riktigt turistiga dag varit bra för att få en överblick av staden. Och en hop on hop off-buss är faktisk ganska praktisk om man vill se mycket på en kort tid.
Och delar av Daegu är rätt coola, framför allt en del av vyerna kring tågstationen vid Dongdaegu. Det är lite som skyskraporna på Manhattan och ger härliga vibbar. Men det här är inte en stad jag känner nån längtan tillbaka till, den känns mest som en bullrig storstad med mycket trafik och hetsigt tempo. Just nu känner jag snarare mest att jag längtar efter att få komma ”hem” till Busan.
Och inte blev längtan mindre av att vår värdfamiljsmamma (imo – det vill säga ”moster” som hon vill bli kallad) messar att hon och samchon (vår ”morbror”) väntar på Annelie och mig och hoppas att vi kommer snart och att vi har roligt och är rädda om oss på vår resa fram till dess. Då blir man ju lite tårögd!