Alltså, jag vet inte ens var jag ska börja någonstans! För ett dygn sedan landade jag återigen i Seoul, Korea, efter att ha längtat tillbaka sedan jag lämnade landet i slutet av april förra året.
Och det underbara är att redan på planet på väg till Seoul började jag känna mig hemma, när jag stod i kön till flygplanstoaletten och alla tanterna runt omkring mig började borsta tänderna i kön. Jag har på riktigt aldrig träffat ett folk som är så besatt av att borsta tänderna som koreaner, överallt och efter varje mål – det är underbart att se!
Den här gången inleder jag med några dagars rundtur innan det är dags att fara tillbaka till Busan och sätta sig i skolbänken igen. Jag är fortfarande bara en simpel nybörjare i koreanska, det kommer dröja läääänge innan jag kan göra mig förstådd på riktigt, men jag inser att jag faktiskt kan lite mer än jag tror när folk pratar med mig. Så det är ett ljus i dunklet i alla fall!
Och jag hann inte mer än sätta fötterna på koreansk mark så stod jag där med en kimbap i handen och en iste från snabbköpet på flygplatsen. Förstår inte hur till och med simpel mat från ett snabbköp kan smaka så gott!
Men det fanns inte tid för några större utsvävningar i Seoul utan jag satte mig direkt på flyget till Jeju, en ö strax söder om Busan som är nästan helt fokuserad på turism. Det är paradisstränder, palmer, höga berg (läs Hallasan) och dalgångar och ett hav som säkert är 27-28 grader varmt just nu.
Korea har haft en riktig värmebölja i snart sex veckor med rekord efter rekord slaget i antal tropiska nätter. Just nu är det 34 grader i Jeju (men det känns som 41!) och det var tyfon och monsunregn innan jag landade igår. Idag har det varit fortsatt varmt men lite blandat med moln och sol, till helgen blir det sol igen. Det är med andra ord en utmaning för en blek svensk att låta bli att pusta och stånka och svettas hela tiden.
Jag ska resa runt några dagar med mina två reskompisar Annelie och Camilla och vi började med att hyra bil. Det är nämligen nästan helt omöjligt att ta sig runt ön utan bil, det tar evigheter och man kommer bara till vissa ställen.
Som tur är kör Annelie som ett taxiproffs i både stadstrafik, slingriga småvägar och på motorväg, så vi tar oss fram precis överallt.
Vi avslutade ankomstkvällen till Jeju stad, där vi ska vara i två nätter, med bulgogi-fest hos en av grannrestaurangerna till hotellet. Vilket visade sig vara ett stort lyckokast; fantastisk mat och massor av mat, banchan (sidorätter) i överflöd och generös restaurangägarinna och finfina recensioner i sociala medier. Vi kände oss så välkomnade!
Idag har vi fokuserat på nordvästra delen av ön, med Aewol – en pittoresk del av ön, med massor av turistboenden och fantastisk utsikt – stränder i världsklass som Hyeopjae och Geumneung, och Osulloc Tea museum, med teplantor runt knuten. 
Granne med te-museet ligger Innisfree flagship-butik och outlet (ni som kan er koreanska hudvård förstår att man inte klarar av att gå tomhänt och med fullt bankkonto ut ur den butiken…).
Vi hann också med (ljuvligt!) bad på Hamdeok-stranden i den norra delen av ön innan kvällens stora höjdpunkt: middag på Haenyeos kitchen i den lilla byn Bukchon.
Haenyeo (sjökvinnor i översättning) är de kvinnliga fridykare som har funnits på Jeju sedan åtminstone 1600-talet. De lär ha konkurrerat ut sina manliga kollegor på 1700-talet och har sedan dess fört traditionen vidare till kommande generationer kvinnor.
Flera byar på Jeju vårdar traditionen men de kvinnor som utövar det blir dessvärre allt färre och färre, de flesta är nu över 60 år. Byborna här säger själva att den äldre generation som nu håller på sannolikt kommer vara den sista generationen som dyker. 
Det finns visserligen en haenyeo-skola på ön men det är svårt att bli antagen där och det är ännu svårare att ta examen. Det är dessutom väldigt dåligt betalt så de flesta tvingas välja andra sätt att försörja sig.
Vi hade fått tips om att en grupp kökskonstnärer drev en restaurang för att öka kunskapen om haenyeo historia men vi visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss. Det var krångligt att boka bord – hemsidan var bara på koreanska – och det var inte helt enkelt få bord men vi hade ändå ganska höga förväntningar.
Och oj vad de förväntningarna infriades, med råge!
Menyn innehöll både typiskt risbröd från Jeju, abalone (det kallas tydligen havsöra eller öronsnäcka på svenska men jag ska erkänna att jag alltid kallat det abalone), tofu från Jeju i en variant av caprese, ett snäckdjur som heter bbulsora (hornsnäcka på svenska som särskilt finns runt Jeju – serverad i sin egen snäcka, både tjusigt och gott), den lokala specialiteten heuk dweji (en särskild sorts svarthårig gris som är specifik för Jeju och som traditionellt grillas över brinnande hö, det har en annorlunda nästan lite nötaktig smak och är gott som attan), sjögrässoppa med sjöborre och ett gäng banchan med både vit kimchi och baby bläckfisk, ett bröd gjort på korn som är typiskt för Jeju och så klart avslutades middagen med riskaka och traditionell godis av gelé med smak av Jejus stora stolthet mandariner.
Och under hela måltiden hjälpte en nu aktiv haenyeo till med serveringen och berättade om sina upplevelser. Hon var 66 år nu och har dykt i 40 år. Hon började förvånansvärt sent dock – de flesta börjar när de är 10-12 år. Det visades filmer om deras dykning och vad de plockade med sig upp ur havet och det gjordes med stor respekt och kärlek till denna fantastiska tradition och inte minst till havs- och djurlivet.
Det fanns bara 12 platser runt ett stort bord och det mesta berättades på koreanska, men det fanns små ljudsnuttar på engelska som vi fick lyssna till, som förklarade både maten och dykarnas historia. De berättade dessutom att de aldrig hade haft några svenskar på besök i restaurangen och de var mäkta stolta över att vi hade hittat dit.
En helt igenom toppenupplevelse som verkligen kan rekommenderas, för den som har vägarna förbi Jeju. Det finns dessutom flera dokumentärer om haenyeo på bland annat Youtube som är väl värda att se.
Och som avslutning på denna första dag tillbaka i Korea tog vi sedan en sväng förbi Dongmuns nattmarknad i Jeju stad. Jag var ju tvungen att kolla om de rockande, dansande hummerförsäljarna på nattmarknaden (googla dem så hittar du mängder med klipp, de är väldigt poppis – jag fixar inte lägga in rörlig bild här tydligen…;-) var värda sin hype. Och det var de faktiskt! 
Dock blev det ingen hummer inköpt efter finmiddagen på Hyeneos restaurang, men däremot en sväng på övriga delar av marknaden.
Så vad får då första dagen tillbaka i mitt älskade Korea för betyg? Ja, fem Jeju-mandariner av fem möjliga så klart.
Och det bästa är att vi har tre hela dagar kvar på ön innan det bär vidare till fastlandet. So I am happy, happy, happy!