Första stoppet på dagens tur var på Hallim gongwon (Hallim park) i närheten av fina Hyeopje-stranden.
Hallim park är en av Jejus mest besökta turistmål, och jag förstår varför. Där finns nämligen någonting för nästan alla.
Flera coola tvådimensionella grottor, varav den ena är en del av ett system med ett tjugotal vulkanstensgrottor som löper längs 1,7 kilometer. Där finns också den enda grottan i världen – Ssangyong, vilket betyder två drakar och den har fått sitt namn för att den är formad som två drakar – där vulkansten smält samman med kalksten och bildat en grotta. Eftersom temperaturen fortsätter ligga kring 34 grader (och det känns fortfarande som 41…) så var det en välsignelse att få klättra ner i de svala grottorna.
Där finns också en underjordisk stor pelare som ser ut att bära upp grottans tak. Legenden säger att där bodde en gång Vishetens Gud, och om man går ett varv runt pelaren så blir man med Guds hjälp en smartare människa. Och vem är väl jag att chansa, så jag tog två varv runt pelaren för säkerhets skull!
Sedan var det dags för allt annat som parken rymmer; fåglar i bur, påfåglar som traskar omkring, ödlor, ormar och sköldpaddor i en särskild avdelning, näckrosor, stengubbar (som är speciella för Jeju och sägs bringa lycka och framgång), en stenutställning (!!), ett vattenfall, näckrosor och blommor och träd i överflöd och en liten historisk del med traditionella byggnader.
Och sedan min absoluta favorit: den helt makalösa enastående bonsai-parken. Vilka träd! Flera av dem var 150, 200, 250 och 300 år gamla. Det är en svindlande tanke att i generationer har någon tagit hand om vårdat detta lilla träd, ansat och vattnat och skött det med kärlek och omsorg, så att jag nu får chansen att se det 300 hundra år senare. Det är rätt häftigt ändå!
Efter parken höll vi på att smälta bort i värmen, vätskebristen är ingen lek alltså, så då blev direktfärd till Hyeopje-stranden som ligger några minuters bilfärd bort. Det blåste lite idag men vattnet är minst 30 grader varmt. Dessutom var det 8 på UV-skalan så det är väldigt lätt att bränna sig, trots solkräm.
Och som vanligt var jag och mitt ressällskap nästan de enda i baddräkt och utan badring. Koreaner generellt sett badar antingen med kläder på sig eller i heltäckande solskyddskläder. Och de flesta har armpuffar, flytvästar eller badringar runt magen, vuxna såväl som barn. Simkunnigheten är sådär skulle jag påstå, och det har de senaste veckorna hänt en del tråkiga drunkningstillbud här på Jeju.
Flera gånger om dagen kommer det meddelanden från myndigheterna – när man åker till Korea kan man räkna med att alla myndigheter som behöver veta har stenkoll på att man finns i landet, och var man är vilket är oerhört fascinerande – och det varnas för värmen, vikten av att ha badvett, att nån person är försvunnen och idag kom det ett meddelande om hur man gör för att undvika covid-19 som har ökat ganska mycket i landet.
Igår var det dessutom en nationell krisövning kl 14.00 där alla rekommenderades att ta sig till det skyddsrum/samlingsplats man hör till och stanna där tills myndigheterna blåser faran över kl 14.20.
Vi satt i bil då och det var bara på vissa orter som bilarna var tvungna att stanna och avvakta slutsignal tydligen, så vi behövde aldrig agera. Men kl 14.20, när vi precis stannat vid Hamdeok-stranden, kom det ut ett högtalarmeddelande över hela stranden och samhället att alla nu kunde gå hem och återuppta sina vardagliga sysslor. Det är lätt att glömma att Korea fortfarande befinner sig i en krigssituation och har gjort så i 70 år.
Och vad gör man efter lite salta bad i 34-gradig värme? Jo man tänker att choklad är ju gott, så vi far till Chokladmuseet på Jeju och provsmakar lite!
Var det en bra idé? Nej, är det korta svaret. Och absolut inte, är det lite längre svaret. Och inte för värmens skull, som man kanske skulle kunna tro, utan för att det var ett ledset, dammigt, bortglömt litet ynkligt museum där man fick en ensam liten sorglig bit som inte direkt kan mäta sig med sina europeiska chokladkusiner. Men nu har jag varit där, så att du slipper, om du nån gång kommer till Jeju.
Desto roligare att sedan komma till Seogwipo, som kommer att vara vårt hem de kommande två nätterna. Till skillnad från Jeju stad som är en ganska sömnig och tillbakalutad stad, så är det mer människor och mer ös i Seogwipo, på den södra delen av ön.
Här finns mer att se och göra, och det är lätt att ta sig runt i stan utan bil. (Utanför stan är dock en annan femma.)
Kvällen ägnades åt en tur på Seogwipo Olle marknad, som uppstod redan på 1960-talet. En styck kornbulle fylld med hummer blev kvällens middag – FAN-TAS-TISK, tackar som frågor) och grillad (!!) glass och maräng blev sedan kvällens avslut. En bra bad- och matdag helt enkelt!
Och att det sedan följde med en påse Jeju-mandariner hem till kvällsfika kan man ju inte rå för, för de är de bästa i världen som farbrorn i marknadsståndet sa till mig. Och han hade ju helt rätt!