Nu kanske ni tro att jag helt har glömt bort min plikt som bloggskribent, men icke! Eftersom Korea firar Chuseok denna vecka, och skolan har stängt, så passar jag och min reskompis Annelie på att lämna Busan och hitta på lite annat och då blir det inte så mycket tid över för skrivande.
Slutet av förra veckan ägnade vi åt shopping, bad och att äta på de lunchställen vi gillar och som vi snart kommer lämna.
Ett av stammisställena är Woojungs, som ligger nära skolan i Seomyeon. De har världens bästa system för beställning och betalning, som jag blir lika imponerad av varje gång.
Du får ett bord, bestämmer vad du vill ha (ja tack, engelsk meny finns för oss som (ännu) inte är flytande i koreanska), lägger till eventuella extratillägg som ägg, ost eller annat. Du väljer sedan om du vill betala för alla vid bordet eller ”go dutch”, det vill säga varje person betalar för respektive rätt. Var och en kan sedan bestämma om man vill betala sin rätt med kort eller kontanter, och så är det klart. Det låter kanske krångligt men går otroligt snabbt och effektivt, och maten är klar på några minuter. Det är otroligt praktiskt och maten är supergod!
En av kvällarna bestämde jag mig för att utforska ett område lite längre norrut från där vi bor som jag inte varit i förut, Guseo. Det visade sig vara en riktig ösig liten del av staden, med en massa affärer, barer, restauranger och folk ute kvällstid. Då ramlade jag dessutom över en stor supermarket, med allt man kan tänka sig vad gäller, mat, sportartiklar, sprit, kläder och allt annat. Det är faktiskt första gången jag gjort det i Korea, oftast är det mycket mindre affärer eller stora affärer som Lotte eller Shinsegae. Men det här var ungefär som ett koreanskt Walmart.
Och där märktes det verkligen att Chuseok var i antågande. Det var massor av butiksbiträden som ville att man skulle köpa storpack av spam, sprit, ginseng, oljor, ansiktskrämer och allt vad det nu var, för att ge sin familj vid Chuseok. 
Jag hittade också oväntade smakkombinationer i hyllorna, vad sägs om Oreo-cookies med smak av Coca Cola? En otippad kombo skulle jag säga. 
Eftersom värmen fortsätter att välsigna oss med sin närvaro så har vi också gjort strandbesök nästan varje dag de senaste dagarna.
Jag vill verkligen inte tjata om värmen och klaga, som nordbo är vi ju inte bortskämda med sol och värme av den här kalibern och jag borde kanske njuta.
Men som jag har nämnt tidigare så bor vi alltså i en liten lägenhet utan fungerande AC och med bara varsin fläkt i respektive rum. Och då det är 32-33 grader ute blir det lätt 40 grader i våra rum, så vi försöker verkligen hålla oss borta därifrån så mycket vi bara kan för att överleva.
Så det blir mycket bad, många cafébesök och många besök i shoppinggallerior med ljuvlig AC.
Sommarvädret här i Korea har varit helt upp och ner och det är många, många koreaner som är bekymrade, trots att de flesta av dem ju inte svettas och verkar så plågade av värmen som Annelie och jag.
Men det är något genuint oroande i att vämeböljan bara fortsätter och fortsätter. På Jeju har antalet tropiska nätter i rad varit över 65, vilket har slagit deras tidigare rekord med hästlängder. Och i flera andra städer, Seoul inkluderat, har det tidigare värmerekordet för September månad slagits gång på gång i år.
Det bekymmersamma är att när det kommer en liten skur och moln, och man tänker att nu blir det nog svalare, så börjar det om efter en timme eller två.
Det får också stora konsekvenser på livsmedelsproduktionen, framför allt frukt och grönt, som blir allt dyrare och dyrare. Och just det var redan väldigt dyrt här, jämfört med många andra matvaror. Så många är på riktigt bekymrade över vad denna uppenbara klimatförändring kommer att få för långtgående konsekvenser.
Vi tillbringade fredag eftermiddag (då skolan stänger tidigt) på Gwangwalli-stranden och njöt av bad och strand, vilket var ett bra val. Vi åt dessutom det första icke-koreanska målet på hela resan: pizza American style. Till och med jag, som inte ens gillar pizza, njöt!
På lördagen träffade vi en ny bekantskap från Sverige som tillfälligt var på besök i Busan och visade henne Busans mest populära surfstrand (eller snarare, strand lämplig för magsurfande vilket de flesta verkar göra här då många är entusiastiska nybörjare) Songjeong. 
Det är en fin liten strand som är lite krånglig att ta sig till då tunnelbanan inte ligger så nära, och det är främst familjer där. Men den drygt en kilometer långa stranden och den lilla paviljongen Songiljeong som ligger precis bredvid, som ska ha södra Koreas vackraste soluppgång, är väl värt ett besök.
Kvällen avslutade vi på Haeundae, med en härlig promenad längs den långa matmarknad som finns där. Det märks att Busan är en hamnstad för det finns bläckfisk, krabba, fisk och skaldjur till försäljning precis överallt. Och när solen är på väg ner vaknar hela stranden och området intill extra mycket till liv, inte minst den fina matmarknaden som finns där.
Igår lämnade vi så familjen för en veckas äventyr utanför Busan. Första stoppet är Tongyong, en ljuvlig ort på södra spetsen av Korea. Det är omgivet av hav på tre sidor och består av 110 bebodda öar och ett 40-tal obebodda. Antalet invånare är cirka 155 000, lite skillnad från Busans 3,5 miljoner.
Främsta sysselsättning har varit skeppsbyggande och fiske, men det största varvet har flyttat verksamheten till Kina för att få billigare arbetskraft. Det finns dock fortfarande många vietnameser och indoneser här som gästarbetare.
Jag tog en promenad genom staden, som alltså består av ett gäng öar varav de största numera sitter ihop med brisar och vägar över. Och det är en märklig blandning av hus; några i typiskt arkitekturritad 50-talsstil, andra färgglada som en grekisk by, några slitna, andra i trånga gränder, ytterligare andra moderna och välbyggda, hus i tegel, i sten…ja en charmig blandning av alla möjliga stilar. Och allt med havet som fond. Ett ljuvligt ställe tycker jag!
Här är man stolta över sin fisk, och höjdpunkten att toppa sin bibimbap med är tydligen sjögurka. Vi får väl se om jag får chansen att testa det…
Vi bor på ett fantastiskt guesthouse med en underbart generös värd som igår tog oss med på en riktig (och ovanligt billig) koreansk familjerestaurang.
Det blev så klart koreansk barbeque, proffsgrillat av vår fina värd.
Det var också den mest generösa uppställning banchan (sidorätter) och extramat att grilla som svamp, sötpotatis, tteokbokki, och min favorit soondae – blodkorv fast inte som den svenska formen av blodkorv utan det är gjort på bland annat grisblod, trådtunna nudlar och ris och är otroligt gott tycker jag men ingen annan i mitt ressällskap.
De har också en liten namngiven hjälprobot som levererar allt kött och dricka och far omkring som en liten servitör i restaurangen. Väldigt charmigt. Så det var utan tvekan veckans höjdpunkt!