Efter fyra dagar på Jeju börjar jag faktiskt känna mig ganska nöjd. Jag har sett de saker jag ville se, plus en massa till. Jag har badat varje dag, vi har kört runt hela ön och fått se hur olika norr, söder, öst och väst är i både natur, bebyggelse, arkitektur och turism.
Idag har vi fokuserat på att ta oss från den södra delen av Jeju kring Seogwipo upp till Seongsan där vi nu ska tillbringa vår sista natt, men vi gjorde också en avstickare nordost.
Jag är inte särskilt känslig för värme, snarare blir jag bara gladare för varje grad uppåt som termometern rör sig. Men jag ska erkänna att värmen och luftfuktigheten har varit en viss utmaning. Det är ingen lek att traska omkring i 33 graders värme, särskilt inte när det känns som minst 40…
Och traskat har vi gjort, mycket, och i ganska ansträngande förhållanden.
Därför var det skönt att ha en slappare dag idag, vi är faktiskt lite slitna av allt flängande. (Lyxproblem jag vet, men ändå…).
Vi började i morse med ett besök vid Saeyeongyo-bron som leder över till Saeseom ö. Ön kan man både ha och mista men utsikten från bron är fin. Dessutom tar det typ tio minuter att gå dit och tillbaka, så det var en fin början på dagen.
Och ännu bättre blev den när vi upptäckte att sex haenyeo, de kvinnliga fridykare som jag tidigare har skrivit om, var ute och dök en liten bit från bron och samlade in skaldjur. 
Det var faktiskt helt magiskt att se dem på riktigt och in action, verkligen en dröm som gick i upplevelse. Det känns både märkligt och sorgligt att ett hantverk som frodats i 400 år snart kommer att gå i graven, bokstavligt talat. Så jag är så glad att jag fick chansen att uppleva deras arbete på nära håll!
De har en pytteliten restaurang, typ ett hål i väggen, i en byggnad ut mot havet precis vid bron. Där kunde man få lunch för typ 55 kronor om man hade tur. Tyvärr var det frukosttider för vår del, men nästa gång ska jag definitivt försöka komma dit vid lunch.
Nästa anhalt var ytterligare ett vattenfall, Jeongbang. Det ligger nästan mitt i Seogwipo, är 23 meter högt och är det enda vattenfallet i Asien som faller rakt ned i havet, över svarta lavastensklippor. Dessutom kan man komma så nära fallet att man känner vattendropparna regna över sig. 
Det är dessutom en betydligt enklare vandring dit än gårdagens fall, även om det är många trappsteg att ta på vägen upp igen. Men det är väl värt vandringen, det är otroligt mäktigt!
De flesta väljer att se bara fallet men om man tar sig in en bit ovanför det så kan man också få se vattenfåran fram till och klippansatsen precis där det stupar rakt ned i havet. Det ger lite häftiga perspektiv!
Ovanför fallet ligger också en av Jejus mer grymma minnesmärken, över Jeju 4.3-incidenten (3 april).
Incidenten skedde efter den japanska invasionen i slutet på 1940-talet. Upprinnelsen var skillnader i syn på om Korea skulle delas i nord och syd eller om man skulle sträva efter ett enat Korea. Motståndet mot ett delat Korea var särskilt starkt på Jeju, och det i kombination med en rad andra faktorer gjorde att politiska spänningar på ön ökade.
Vid en demonstration 1947 inför det kommande valet sköt polis in i tåget och dödade sex demonstranter. När öborna såg att polisen inte fick något straff för detta, och när många som propagerade för enighet förföljdes och fängslades av rädsla för kommunistsympatier, så växte spänningen ännu mer.
Den 3 april 1948 attackerades ett antal polisstationer av beväpnade rebeller vilket sedan gav en massiv respons av polis och militär, understött av USA som då fortfarande hade den militära makten i landet. Det räknas som den riktiga början på upproren på Jeju. Mellan 1947-1954 beräknas 30 000 människor ha mördats, många fängslades och överallt på ön finns minnesmärken, bland annat vid Jeongbang där 264 människor ska ha dödats.
Under decennier var det förbjudet att ens prata om denna incident och det var inte förrän i slutet på 1980-talet som det ens blev publikt att den ägt rum. Fram till dess hade offren för massakern och deras familjer systematiskt diskriminerats och tystats ned.
Och det var först 1999 som dåvarande parlamentet antog en lag där man lovade att ta fram all fakta kring vad som skedde på Jeju under dessa år. Några år senare, 2003, bad dåvarande presidenten officiellt om ursäkt för myndigheternas inblandning i det som skedde.
Korea har en ganska grym historia, inte minst efter att ha varit ockuperat ett flertal gånger under hundratals år av grannlandet Japan och kriget som delade landet.
Det är lätt att glömma att det inte är alltför länge sedan Korea också hade ett auktoritärt korrupt styre och att man genom decennierna också har varit ganska grymma mot sin egen befolkning.
Jag var i Korea första gången 1999 och blev då förföljd av den koreanska säkerhetspolisen, för att jag och ett antal andra besökt fackföreningskämpar. Vår guide under den resan var otroligt stressad över det.
Det är bara 25 år sedan men min bild av Korea då och idag är så väsensskilda. Och ändå är det alltså bara 25 år sedan. Det är bra att ha i minnet hur otroligt mycket som har förändrats i Korea sedan dess, på gott och ont.
Nå, tillbaka till dagens moderna och mindre dramatiska Korea. Det fanns bara en aktivitet att göra när vi sett Jeongbang och det vara att styra kosan mot stranden. Vi drog en bit norröver igen, till Woljeong-stranden lite norr om Gujwa.
Vi tog kustvägen dit vilket var ett fantastiskt bra beslut. Små gamla bostadshus med odlingslotter utanför grinden samsades med stränder och hippa kaféer. Utsikten hela vägen var fantastisk och stränderna, oftast ganska små och inte särskilt fullproppade, låg som ett pärlband längs kustvägen.
Många hus är målade med bilder av haenyeo, fiskar, havsmotiv och det är enkelt och lätt att ta sig från strand till strand och by till by.
Vi hade dessutom tur och passerade en liten restaurang där de bara serverade öns specialitet fläsk med ris, Ttaro-Gukbap, där mamman stod i köket och sonen serverade.
I Daegu äter man traditionellt riset och grytan för sig, de gånger jag har ätit det förut har man alltid blandat riset med grytan. så idag fick jag lära mig nåt nytt!
Det kan dessutom vara den godaste fläsk- och risgryta jag någonsin har ätit, åtminstone ligger den på topp 3.
Lite snålt med banchan, sidorätter, dock vilket drar ned betyget något. Men oj vad nöjd jag var efter den lunchen!
Woljeong har en fin vit sandstrand och betydligt mindre med vågor än tidigare under helgen, trots att den ses som ett surfparadis. Så det var vi nöjda med.
Dessutom stötte vi på den stora koloni hägrar jag någonsin sett, det var minst tio av dem på samma ställe. Hägern är för övrigt en flitigt förekommande fågel i Korea, och vi har sett många under våra dagar på Jeju.
Och med tanke på att det betyder tur att se en häger så tänker jag att jag de här dagarna har samlat ihop till god tur i många år framöver!
Vårt mål med resan var att ha badat i alla fyra väderstrecken vilket gjorde att när vi kom till hotellet i Seongsan så var vi ”tvungna” att direkt gå ned till närmaste stranden, Gwangchigi Haebyeon. Stackars oss!
Strandlivet, och turistlivet, är väldigt olika mellan de olika delarna av Jeju är min bild. Enligt min högst ovetenskapliga åsikt är det i söder kring Seogwopo mer turistanpassat, betydligt fler butiker, restauranger och barer och mer hålligång och fler saker att göra och se inom gångavstånd.
I norr kring Jeju stad är det betydligt mer vardagsliv och mycket mer öde på kvällarna, och lite mer nordost där vi var idag är det verkligen sommar och semesterkänsla, fantastiska stränder och små mysiga caféer och hotell. I den västra delen är det mycket sommarboenden, hotell, strandliv och de sevärdheter som finns kräver att man tar sig en bit.
Och här i östra delen kring Seongsan känns det som att det är många stora hotell och mer fokus på resort-liv och inte så mycket bykänsla och lite färre sevärdheter. Alla delar har sin charm men jag tycker särskilt mycket om den nordöstra delen där jag har tillbringat dagen. Det är så otroligt vackert med havet som en ständig kuliss när man tar sig fram på slingriga små vägar.
Vid kvällens strandbesök möttes vi av, i mitt tycke, öns bästa strand, Gwangchigi. Det var lavastrand blandat med vit sand, fantastiskt fin sandbotten, otrolig utsikt över en av vulkantopparna, lugna vågor och trots att det fortfarande var 30 grader i vattnet och klockan bara var strax efter 18 var det inte en enda människa som badade. Bara vi tokiga turister. Det var alldeles alldeles ljuvligt!
Och vi enades om att ligga i 30-gradigt vatten vid en paradisstrand, känna sig nöjda med vad vi har sett, gjort och upplevt, känna lycka över att vi har möjligheten att få vara just här och sedan dessutom se solen sjunka ned i horisonten – det är så nära himmelriket man kan komma på jorden. Livet är verkligen alldeles underbart och jag är så tacksam för allt jag får vara med om!
I morgon styr vi kosan mot fastlandet igen för några dagar i Koreas tredje största stad Daegu. Vi ses där!