Eftersom det var Camillas sista dag här i Busan så har vi maxat tiden idag, så att hon ska hinna med att se det bästa.
Vi började med en tur till Gamcheon Culture Village, en bit upp den i västra delen av staden. Om ni ser bilder från Busan där man ska visa upp vad staden har för turistattraktioner så är det nästan alltid en bild över Gamcheon village man ser, med pastellfärgade tak och hus som ser ut att klättra längs bergsväggen ned mot hamnen. (En annan av Busans största turistattraktioner är de små fyrkantiga tåg på räls som åker längs havet, men det återkommer jag till lite längre ned i texten.)
Gamcheon spelade en väldigt viktig roll under och efter Korea-kriget då cirka 800 flyktingfamiljer fick möjlighet att bygga sina hem där.
Gamcheon är känt för sina vindlande små prång och gångar, sina färgglada hus och den branta stigningen mellan nedre och övre delen av stadsdelen.
Det är en utmaning att ta sig upp och nerför dessa vindlande smågator och att brevbäraren över huvud taget hittar är ett under. (Vi mötte för övrigt en av dessa brevbärare som sprang omkring där idag, och han såg helt slut ut. Men så har det också varit 32 grader varmt idag…)
Genom åren har stadsdelen genomgått stora förändringar, och det förslummades rejält under en period. För cirka 15 år sedan bestämde man sig för i stadens ledning att göra Gamcheon till en kulturstadsdel och nu pryds nästan varje hörn och prång av konst, muralmålningar och artistutställningar. Nu bor cirka 120 personer kvar i Gamcheon.
Det är min fjärde gång där och jag ska villigt erkänna att det är ett av de mest turistiga ställen i staden, och jag tycker inte man behöver ägna alldeles för många timmar åt det. Det finns absolut roligare ställen – men man bör ju ha sett det en gång i alla fall.
Men det finns några saker jag inte missar när jag är där: muralmålningen av Jimin och Jungkook – mina favoriter i BTS, farbrorn som gör fantastiska konstverk i trä med utgångspunkt från kundernas fotografier (eller bilder på kändisar), den lilla katten som längtansfullt kikar in i bageriet högst upp på toppen och några andra fina konstinstallationer som finns runt omkring i stadsdelen. 
På vår klättring ned genom Gamcheon (tipset är att åka buss upp till toppen och traska nedåt, annars försmäktar man) sprang vi på ett hål i väggen-ställe med herr och fru restaurangägare.
De hade en skylt att de hade några säsongsbetonade rätter, varav en var mul milmyeon, och då var vi så klart tvungna att stanna till. För ni har förstås gissat helt rätt: det är ännu en av mina favoriträtter! (Och ja jag vet att det blir lite tjatigt när varenda grej jag äter är min ”favorit” men det finns ju så mycket fantastisk koreansk mat att det är svårt att inte gilla det mesta.)
Mul milmyeon är en variant på en rätt som ursprungligen kommer från norra delen av Korea (nuvarande Nordkorea) under Joseon-dynastin och den kallas där naengmyeon.
Mul milmyeon är speciell för Busan. Rätten uppstod under efterkrigstiden när flyktingarna från norra delen av landet kom till Busan och ville laga naengmyeon. Men eftersom kassan var skral och det var brist på många livsmedel hade de inte råd med det bovete det ska vara i utan fick ersätta det med vanligt vetemjöl. Även buljongen skiljer sig något åt, där den nordkoreanska ursprungsvarianten var betydligt mer mångfacetterad.
Mul milmyeon består av glastunna vetenudlar i en kall biff- och/eller fläskbuljong, och toppas med grönsaker och i dagens fall ett halvt ägg. För att göra buljongen riktigt kall och god lägger man i isbitar i den.
Det är vansinnigt gott och otroligt friskt och fräscht och lite syrligt i smaken, dessutom svalkar den perfekt när det är varmt. Den finns dessutom bara på menyn under den varmare delen av året, så jag var så glad att jag fick mig en tallrik mul milmyeon!
Efter förmiddagens utmanande vandring i Gamcheon fanns det bara bad på önskelistan. Så vi drog tvärs över hela staden ända bort till den östra delen av staden och stranden Haeundae. På bussen satte sig en tant bredvid och helt ur det blå drog hon fram en pytteliten snackspåse med några chips och en inpackad godisbit och ville jag skulle dela den med mina två reskompisar. Det händer verkligen bara i Korea, alla är så otroligt gulliga och generösa mot mig och oss, det är verkligen en välsignelse!
Haeundae ligger fantastiskt, det ser ut som att stranden ligger mitt i staden omringad av höghus på tre sidor.
Idag var vågorna lite mer hanterbara även om de fortfarande var väldigt höga, och badvakterna var på helspänn hela tiden och visslade hej vilt på alla som simmade det minsta lilla utanför deras inrutade del av stranden. En del av tiden hade vi nästan vår helt egna badvakt som höll stenkoll på oss turister som var i utkanten av deras noga inrutade godkänd för simning-del, han var väldigt uppmärksam.
Det har varit många drunkningsolyckor de senaste veckorna och därför är säkerheten nu extra hög på de stränder vi besöker. Och ska jag vara ärlig så är det här i Busan nästan bara turister som badar. Busan-borna har fullt upp med att leva verkar det som, så lyxen att gå och bada en helt vanlig fredag finns inte riktigt.
Det märks att det ekonomiska läget är tuffare för vanliga koreaner idag än vad det var förra våren när jag var här. Många matställen har slagit igen, stånd på marknaderna har stängt och vi ser till och med människor som ser ut att vara hemlösa. Det fanns inte alls i samma utsträckning i Busan föra året.
Finanskrisen har också gjort att allt färre reser, går ut och äter och konsumerar och det gör det svårt för många näringsidkare. Vi såg samma sak på Jeju, där turistbortfallet har varit väldigt stort i år. Arbetslösheten är också bekymmersam för många, i synnerhet för de yngre.
Vi försöker dock göra det vi kan för att gynna de lokala näringsidkare vi har i närområdet, även om det så klart är i det lilla.
Efter bad var det dags för det lilla tåget jag talade om inledningsvis. Det är små fyrkantiga lådor som ska likna tåg som går längs en tågräls längs med havet och Haeundae-stranden. Den var ny när jag var här senast och alltid fullbokad, så det blev aldrig av att jag åkte. Så därför tog vi en tur denna gång.
Dock ska man vara beredd på att man måste köpa biljett i förväg, när vi kom var det en väntetid på tre timmar (så då badade vi först helt enkelt).
Det är en fantastisk fin utsikt från tåget och man följer längs en bit av kustlinjen.
Det är också en kontrasternas resa där man ser små skraltiga hus samsas med nya glänsande höghus. Det är livet här i ett nötskal; gammalt och nytt, traditionellt och modernt, hårt kroppsarbete och tech på en och samma gång.
Och det blir snygga bilder till instagram – men sådär livsnödvändig tycker jag nog inte att turen är ändå.
”Sista kvällen med gänget” innan Camilla far vidare till Japan imorgon avslutades i Seomyeon, en del av staden som har många studentboenden och som verkligen lever upp på kvällen. (Det är också där vår skola ligger.)
Jag hade aldrig varit där på kvällen och man kan väl enkelt säga att vi tre drog upp medelåldern rejält när vi traskade omkring där.
Vi hamnade på en fantastisk restaurang med pork barbeque, enorma portioner med fläsk och grönsaker som grillades vid bordet (omväxlande av mig och personalen då jag uppenbarligen inte gjorde ett helt igenom proffsigt jobb som grillchef) och en massa goda banchan (sidorätter) och perilla- och salladsblad till. 
Jag älskar verkligen ssam, när man gör små salladswraps och fyller dem med kött, grönsaker, banchan och vad man nu har till hands. Det är mycket grönt, det är nyttigt och sjukt mättande.
Och ikväll betalade vi 200 kr för en brakmiddag för tre personer. Det går liksom inte att slå. Och då får man ta att vi var de enda gästerna över typ 20 år i lokalen…
Jag gick en våning ned för att gå på toaletten mitt i middagen och jag kan svära på att varenda besökare på restaurangen tappade hakan och poppade ut ögonen i chock över den gamla tant (alltså jag om inte det var underförstått) som kom nedskramlande för trapporna denna fredagskväll i Seomyeon.
Jag var bokstavligt talat gammal nog att vara mamma till samtliga övriga gäster på plats och jag tror alla ungdomarna ryste inombords över tanken på att deras egen mamma skulle vara där och äta middag på samma ställe som dem (för det dracks en hel del soju vid borden, de andras alltså inte vårt såklart…).
Men efter den kalasmiddagen kan jag stå ut med allt, inklusive tappade hakar och poppade ögon, så det blir säkert fler besök där!