Dagen började lika stekhett som de tidigare dagarna här på Jeju. 33 grader varmt (men känns som 40…) och då tänkte vi att en utomhuspromenad runt Yeomiji, Jejus botaniska trädgård utanför Seogwopo, var en utmärkt idé.
Och det var det faktiskt, trots att vi höll på att smälta bort stundtals. För det var en fantastiskt vacker park, med exempelträdgårdar från Japan, Korea, Italien, Frankrike, en bambuskog och områden med Jejus lokala växtliv. Dock var vi typ tre månader för sent ute, för jag tror blomsterprakten i april-maj är otroligt mycket större än den är nu i augusti. 
Och ni som känner mig väl vet att jag, med mina extremt ogröna fingrar, har ett ganska marginellt intresse av trädgårdar och rabatter. Men jag ska erkänna att till och med jag var lite imponerad.
Inomhusdelen av botaniska trädgården var fantastiskt uppbyggd. En avdelning med bara kaktusar, en med orkideer, en med vattenväxter, en med djungelväxter, en med tropiska fruktträd – nu vet jag till exempel att det finns otroligt många fler sorters bananer än de jag hittar hemma i affären, så tack för den kunskapen – och ett stort antal andra fantastiska avdelningar. Längst upp i inomhusdelen fanns ett observatorium med utsikt över hela södra delen av Jeju och magnifik utsikt över berget Halla-san. Väl värt klättringen allra högst upp!
Jag har inte sagt så mycket om Jeju tidigare men ön är utsedd till världsarv av Unesco och räknas som ett av världens sju moderna underverk. Den är inte så stor, 73 kilometer lång och 31 kilometer bred, och är en vulkan i grunden. Halla-san dominerar hela inre delen av ön, berget är 1950 m över havet och har tre vattenfyllda kratrar. Det senaste utbrottet ska ha skett för sådär en 25 000 år sedan så det lär inte explodera igen inom den närmaste framtiden.
Den huvudsakliga inkomsten är turism, främst är det koreaner och kineser som besöker Jeju, och i andra hand är det jordbruks- och köttproduktion. De är som sagt världsberömda för sina mandariner och välkända för sitt fläskkött. De säljer förstås även mycket hummer, bläckfisk och annan fisk.
Jeju har räknats som Koreas Hawaii i många år och har varit otroligt populärt. Turismen ökade under och strax efter covidpandemin och Jeju hade några extra blomstrande år, men dessvärre är situationen just nu ganska bekymmersam på ön.
Turisterna kommer inte alls i den utsträckning man önskar här, och det syns även under våra utflykter. Just nu är det högsäsong för den kinesiska turismen på ön, men det märks inte alls. Det är tomt på utflyktsmålen, det är tomt i restauranger och det är tomt på vägarna.
Det har dessutom varit en del skriverier i koreansk media om att Jeju inte längre är så bra som det har varit, med restauranger som serverat fläskkött som inte håller måttet, höjda priser och en våldtäkt på en kinesisk turist av en hotellanställd.
Det har påverkat ryktet för Jeju och många fastlänningar har tvekat inför att komma hit. Det i kombination med att det ekonomiska läget i Korea är ganska tufft och många behöver hålla hårt i plånboken har gjort årets turistsäsong till en ganska dyster affär för både hotell och restauranger. Ett stort antal hotell har i år stängt eller gått i konkurs, restauranger likaså. Vi är i alla fall glada över att vara här, och i ärlighetens namn är det ganska skönt att det inte är fullproppat överallt hela tiden.
Man kan ju tycka att vi skulle ha fått nog av utomhusaktiviteter efter den botaniska trädgården, men icke.
Vi tankade lite energi och begav oss sedan till de tre fallen Cheonjeyeon. De ligger nämligen precis intill den botaniska trädgården och kan inte missas.
Det är tre fantastiska fall varav den högsta är 22 meter högt. Ett av dem rinner bara när det regnar men det är alldeles turkost vatten så de är alla tre värda ett besök. Det tar cirka en timme att ta sig runt mellan dem, det är prydliga gångbroar, tydligt skyltat och plats för vattenpåfyllning. (Vilket är livsnödvändigt i denna värme, man dricker litervis med vätska varje dag så alla vattenhål vi springer på uppskattas extra mycket!)
Det finns dessutom en magnifik bro i området, Seonim-gyo, som är 128 meter lång och 78 meter hög (!!) dekorerad med sju nymfer på varsin sida om bron. Utsikten från den högsta punkten på bron är bara den värd ett besök!
Men det är otroligt många trappor upp och ner till fallen, och i 33-gradig värme var det en viss utmaning. I synnerhet med en rejält stukad och svullen tå – jag ska bespara er alla detaljer men man kan säga att det involverade en mindre vågbrytare av cement som inte syntes, stora vågor som gjorde balansen undermålig och en klumpig resenär…
Fallen är helt olämpliga att ta sig till för mindre barn, äldre eller de som har svårt att röra sig. Tyvärr är det så här på ganska många platser i Korea, det är ofta saker inte är särskilt tillgänglighetsanpassade. 
Efter avslutad vandring insåg vi att vi inte hade mycket kraft kvar. Så det blev direkt färd till Jungmun Saekdal, en strand som ligger i närheten av Cheonjeyeon. Stranden är officiellt utsedd till Koreas bästa, och har ungefär en miljon besökare per år. Det är också den enda plats i Korea där havssköldpaddor lägger sina ägg. (Det är dock inte säsong för det just nu som tur är, för då vill man ju inte störa!)
Stranden är vacker, med både vit sand och klippor, sanddynor, palmer och med en tät grön skog som omgärdar den. Men inte slår den stränderna i Busan tycker jag, som visserligen är lite jävig. Och inte heller stränderna hemma på Västkusten i Sverige så klart.
Men den dög gott till oss idag. Det var dock väldigt strömt och väldigt höga vågor. Det är med andan i halsgropen man ser koreaner och kineser bada ibland, för de är inte helt säkra i sitt badande. Idag kom det dessutom ytterligare sms-varningar från myndigheterna om att badolyckorna på Jeju ökar i värmen och att man ska vara försiktig.
Till och med jag, som är högst vattenvan och simkunnig, definitivt inte är en sylfid och dessutom har gott om styrka i benen, blev omkullslagen av vågor och strömmar vid ett tillfälle, och fick både kallsup och grus och snäckskal i hår och andra onämnbara platser. Så det gäller att hålla koll!
Men det var ljuvligt att spendera några timmar på stranden, även om man inte direkt blir avkyld när vattnet är 30 grader.
Det bästa var ändå när vi lämnade stranden och på en skylt fick syn på ganska relevant konsumentupplysning: Se upp för hajar när du badar. Tur vi inte såg det innan vi gick i!
Kvällens aktiviteter bestod av inköp av ännu fler mandariner och Jeju-specialiteten torkade mandariner doppade i choklad (försvinnande goda båda två därav behov av påfyllning) hummerintag x 2 på Seogwipo Maell Olle marknad – repris av bullen med hummerfyllning från igår bara för att den var så vansinnigt god och sen nygrillad färsk hummer med vitlökssmör – AMAZING är ordet!
Grillat är verkligen grejen här på Jeju, allt som går att elda bränner man av med lite eld. Och ju högre lågor desto bättre!
Och jag älskar att man dessutom alltid får en liten handske med när man äter fingermat, för att inte bli kladdig. Däremot är jag lika tokig denna gång som förra gången på bristen på soptunnor och papperskorgar. Jag blir galen på att behöva bära runt på allt skräp jämt!
Sedan fick jag äntligen göra ett snabbbesök på Daiso.
Ni som följt mina tidigare äventyr i Korea vet att jag ÄLSKAR Daiso. Det är som Ullared i miniatyr; man hittar allt man behöver och en massa man inte visste att man behöver och dessutom till fantastiska priser.
Jag ska ju dock resa runt och vara här ett gäng veckor till så denna gång behärskade jag mig. Men jag kan garantera att det blir påfyllning av resväskan innan jag far hem igen.
Och för att göra dagens aktiviteter kompletta så avslutade vi kvällen med en session i en av de otaliga fotobutiker som finns i det här landet. 
De är nästan alltid obemannade, där finns hur många hattar, glasögon, hårband och diadem som helst att låna för att piffa upp fotosessionerna. Och det mest magnifika är att det finns inte en enda pryl som försvinner därifrån när folk lämnar utan allt finns kvar. Det är för mig Korea i ett nötskal.